Jag fick vara kattvakt till min kompis katt en dag i februari i början av 80-talet. Min kompis jobbade och jag var ner och hälsade på henne. Efter hon jobbat färdigt skulle vi träffas hos hennes moster i Jakobsberg och sova över. Jag skulle ta med katten i kattburen. Jag skulle ta pendeltåget in till city och byta ut mot Jakobsberg. Nu kom det inget tåg för bromsarna hade frusit eftersom det var en kall dag. Jag fick ta buss. Jag som inte varit i Stockholm förut hade ingen aning om var jag var. Jag klev i alla fall på bussen. Nu var busschauffören stressad eller arg...vet inte vilket...men han körde jätte fort och ryckigt. Han hade lite för hög fart så bussen och kunde inte stanna vid hållplatserna utan gled alltid förbi. Detta irriterade några av passagerarna i bussen som påtalade detta. Då blev bussfärden obehaglig. Busschauffören skrek och gormade och körde ännu fortare och det blev nästan omöjligt att sitta i sätet utan att ramla ut i mittgången. Killen som satt bredvid mig höll i mig så jag inte skulle ramla med kattkorgen. När vi kom till nästa hållplats klev alla av! Här stod jag mitt i ett bostadsområde i Husby och hade ingen aning vart jag skulle. Jag frågade var det fanns en tunnelbanestation eller liknande. Jag fick en beskrivning och letade mig fram. Det var kallt och jag frös. Kattkorgen hade jag täckt över med en filt. Vid tunnelbanestationen insåg jag att jag nog måste ta buss till Jakobsberg. Kände att jag inte orkade hålla på att försöka förstå hur jag skulle ta mig dit. Jag tänkte att jag nog tar en taxi. Sagt och gjort gick jag till en av bilarna och undrade om han kunde köra mig till Jakobsbergs centrum. Ja det skulle gå bra sa chauffören och jag hoppade in fram med kattkorg och allt. -Ja var ligger det? undrar chauffören. -Ja inte vet jag, säger jag. -Jag kommer ju från Gällivare! -Ta fram kartan säger chauffören och se om du hittar Jakobsbergs centrum. Sagt och gjort. Där satt jag med en jättestor karta över Stockholm och försökte hitta var vi var och vart vi skulle. Under tiden började min kompis och hennes moster bli orolig då jag inte kommit som jag skulle. Det här var före mobiltelefonernas tid. Tids nog kom jag fram. Jag var trött och less. Katten hade förfrusit öronen och vägrade befatta sig med mig efter det. Efter det här är jag hundmänniska. Inte av eget val. Men det verkar som om alla katter vet om det här och väljer bort mig.
Fotograf: cynthiab
0 kommentarer:
Skicka en kommentar