söndag 8 december 2013

Hur många [valfri grupp] har Sverige råd med?

Twitter rasar idag över en annons i DN för en bok som verkar misstänkt rasistisk och främlingsfientlig. Annonsen har en lista med ”statistik” över hur många invandrare och flyktingar det kommer till Sverige. Jag har inte läst boken och vet inte riktigt syftet med denna bok. Angriper man politiken eller invandrarna?

Det får mig att tänka på meningen som ofta upprepats de senaste åren i Twitter och antagligen på Facebook och diverse forum och bloggar – Hur många invandrare har Sverige råd med?

Jag tycker det resonemanget är hemskt. Tillåter vi det så tillåter vi alla grupper i samhället att ifrågasättas. Som sången som Manic Street Preachers sjöng ”If You Tolerate This Your Children Will Be Next”.

Vem tror ni blir nästa grupp vi inte har råd med i Sverige? Hur mycket kostar ensamstående mödrar? Arbetslösa? Missbrukare? Psykiskt sjuka? Överviktiga? De med ätstörningar? Har vi råd med dem? Rökare? Vad kostar vården för KOL och lungcancer? Ja cancer överhuvudtaget...har vi råd med det? Cancerfallen ökar ju. Vården är dyr och ny.

Nej, men så blir det inte. Bara vi slipper invandrarna kommer samhället blomstra. Ingen kommer vara sjuk, lidande, arbetslös, uteliggare, kriminell, homosexuell eller någon annan avart...och råkar de bli så har vi råd med det bara muslimerna lämnar landet.” Nej givetvis är det ju ingen som diskuterar så.

Det jag vill säga är – fundera vilket samhälle du vill ha. Jag vet vad jag vill ha. Jag vill ha ett tolerant samhälle. Jag vill ha ett samhälle som låter svaga människor få kosta. Jag vill vara en del av ett samhälle som tycker att vi har råd med mycket.

Det är snart jul. Jul handlar om att ge. Ge av din tolerans. Ge av ditt förstående. Ge dem svaga en extra tanke.

söndag 24 november 2013

Blir Mr Hyde utan att inta elixir

Ni kanske läst eller sett historien om Dr Jekyll som blir Mr Hyde, efter han intagit ett eget tillverkat elixir. Den trevlige Dr Jekyll blir den bestialiske Mr Hyde.

Jag blir under min PMS en Mr Hyde, eller en Mss Hyde kanske jag ska skriva. Jag behöver inget elixir för att bli sån. Fast kroppens hormoner kanske kan likställas vi ett elixir. Inte egenblandat utan något kroppen själv i sin djävulskap framställt, någonstans i någon mörk vrå av kroppen, där ett hemligt laboratorium finns.

Senast jag blev utsatt för detta elixir var jag i tonåren och många är vännerna som kan vittna om den elaka Britt som härjade på Gällivares gator om nätterna.

Nu är hon här igen. Den elaka Britt. Ingen jag vill kännas vid, efter 30 år av fröjd som Dr Jekyll och frihet från denne Mss Hyde är jag återigen där. Genast känns november mörkare än det borde vara. Jag tänker bara mörka tankar, elaka tankar...

Tur nog finns ett botemedel som någon annan blandat ihop i ett annat laboratorium. Ett ljust sterilt laboratorium med människor i vita rockar som håller små provrör i sina händer och skapar mirakel. Genast känns tillvaron ljusare...trots att det fortfarande är november.
Bilden från Wikipedia

söndag 17 november 2013

Får man välja bort att vara mamma

...och ändå jobba med barn?

En gång i tiden försökte jag bli mamma. Jag och min förra sambo hade planer på att föröka få barn på 90-talet. Jag fick missfall på missfall och orkade inte mer. Det tog slut. Jag gick in i ett nytt förhållande och vi försökte inte alls. Hur mycket ville jag ha barn egentligen? Inte så att det var det viktigaste i världen. Tänkte väl att blir det så blir det, och blir det inte kan jag leva med det. Kanske lika att jag inte fick barn...?

Hur går det ihop med att jag arbetar med barn och tycker om det? Att jag tycker om mitt jobb som förskollärare måste väl inte automatiskt betyda att jag vill ha egna barn? Eller måste det det? Tycker jag egentligen inte om barn utan bara om att undervisa barn? Jag vet inte riktigt om jag har svaret på alla frågor.

Jag är ganska nöjd med mitt liv utan barn. Det är ingen livssorg att jag inga har. Jag känner mig inte fattig eller misslyckad. Jag vet ju inte hur det är att vara förälder. Jag vet ju inte vad jag missar. I min värld missar jag inget. Jag kanske en dag tycker det är synd att jag ingen familj har. Jag kanske en dag ångrar de beslut jag tagit. Det vet jag inte nu. Nu känns mitt barnfria liv bra.

Visst är det många som undrar och skakar på huvudet för att jag inte försökt lite mer, inte haft intresset att låta vetenskapen hjälpa mig utan bara låtit det bli som det blev. Undrar om män måste förklara sin barlöshet lika mycket?

Antologin ”Ingens mamma” utkommer på Atlas förlag. Redaktör är Josefine Adolfsson. Jag ska köpa och läsa den.
http://www.bokforlagetatlas.se/2013/11/07/efterlangtade-ingens-mamma/
                               Klicka på bilden som är en länk till Atlas förlag.

tisdag 29 oktober 2013

Evigt liv

Vill vi leva i all evighet? Kanske inte, men vi vill ju inte dö heller. Döden är hemsk att tänka på. Att dö från dem man älskar eller att någon man älskar dör ifrån en. En händelse ingen vill vara med om, men som alla vet att de måste vara med om. Vi kan ju inte alla dö samtidigt. Att leva i evighet är som ett livstidsstraff. Att aldrig få avsluta är nog inte heller så trevligt. Jag har hört de i 100-års åldern säga att de längtar efter att få dö. Undrar om Gud glömt dem.

Såg dokumentären ”Life according to Sam” om Sam som fötts med den fruktansvärda sjukdomen progeria som gör honom gammal i förtid. De flesta med den sjukdomen dör i en ålder av 13 år, men med en kropp som en 80-åring. Det bedrivs mycket forskning tack vare Sams mamma och genen som orsakar progeria. Den forskningen är också forskningen om åldrandet. Att lösa åldrandets gåta. Kanske vi i framtiden inte behöver åldras. Vi kanske kan leva i all evighet, utan de åkommor som tillhör åldrandet, som 20-åringar. Vill vi det?





                                  Skärmdump från sidan Life according to sam

måndag 28 oktober 2013

Ung och radikal blir gammal och trött

Läser Cissis krönika i Metro om Astrid på Tunaskolan, som opponerade sig mot väggmålningen och blev rikskänd och prisad. Jag kommer ihåg när jag läste om det i tidningen. Tyckte inte det var kul, tyckte inte det var hemskt, tyckte bara att det kanske var konstigt...men tog ingens parti. Lät det bara passera och blev förvånad över uppståndelsen som följde i riksmedia. Inte så att jag tyckte Astrid hade fel...men reagerade trött och mätt. Tänkte – men måla över skiten då så är det ur världen.

Pratade på jobbet med kollegorna på lunchrasten idag om hur vi alla var vänster som unga. Kommunistisk Ungdom, APK och KFMLr var partier vi tillhörde. De yngre kollegorna som satt och lyssnade i personalrummet förvånades över detta. Idag är vi inte lika radikala, och många ledande vänsterradikala från vår ungdom är idag entreprenörer och egenföretagare. Allt det där vi föraktade som unga kommunister. Vad hände?

Alla var vi som Astrid och har idag glömt det. Blivit luttrade och låtit livet ha sin gång. Tycker att protesterna inte lönar sig längre. Vi är mätta och trötta. Orkar inte kriga för kompisarna som är frusna och hungriga. Cissi har rätt. Det är de unga som förändrar världen medan vi äldre bara sitter framför TV:n i soffan och tittar med oseende ögon på skiten som fyller rummet med blått sken...och knyter näven i fickan lite försiktigt så vi inte får ont.

Jag tycker inte rektorn måste avgå. Inte för det felet i alla fall. Sedan kan det ju finnas annat som gör att hon borde avgå, men det vet jag inget om och antagligen inte Cissi heller. Fel gör vi alla och fel kommer vi alla fortsätta göra. Däremot måste vi erkänna att vi gör fel och be om ursäkt. Vi är inte mer än människor. 

Skärmdump från NSD
 

måndag 14 oktober 2013

Boxarbrännvin

Redan som ung blev vi varnade för boxarbrännvinet. På etiketten stod det Explorer och ett stolt fartyg seglade med rödvita segel. Vad vi gjorde för upptäckter med den drycken i kroppen kommer knappt någon ihåg. Det pratades om att man blev våldsam och började boxas av Explorer.

Det var visst något med processen när vodkan destillerades som gjorde att man blev våldsam sas det...eller att det var så billigt så man hade råd att dricka mycket...att det var så dåligt så man var tvungen att dricka det fort och att spriten då gick upp i huvudet extra fort och gjorde en galen. Det gick många rykten om den omtalade drycken. Mestadels brukades den av grabbarna i parken mellan Domus och Tempo.

Jag vågade prova en gång. Jag blev inte speciellt våldsam men däremot gjorde jag en upptäckt som fick mig att överge drycken. Jag upptäckte att jag ville kaskadkräkas helt ohämmat av den drycken...eller så fick jag en släng av vinterkräksjuka just den gången.

Allt detta kom jag att tänka på när jag på Instagram såg en skärmdump från Aftonbladet på Emma Gray Munthes sida. Det gjorde mig till en upptäcktsresande i minnen.

                                          (Skärmdump från Aftonbladet.se)


söndag 22 september 2013

Om jag vore 20 år yngre...

...säger Orup i X-faktor för århundraden sen...eller var det förra året? Han tittar då på en ung kvinna i tonåren. Om Orup vore 20 år yngre skulle han vara i 30-årsåldern och kanske inte helt accepterad som pojkvän till flickan. Eller är det ok? Är det ett jämlikt förhållande om den ena partnern nyss lämnat barndomen och är i yngre tonåren, medan den andra är över 30...närmare 50?

Sällan eller aldrig hör man någon säga: ”Om jag vore 20 år äldre” och titta på en kvinna/man i 50-årsåldern. 

                     Jag, 20 år yngre, på en balkong i Märsta 


torsdag 5 september 2013

Fjäderholmarna

Ama tyckte att jag flängt runt i sommar, i en kommentar...och det ska komma från mästerflängaren från Västerbotten? Säg vilken plats på jorden som inte förärats ett besök av henne? Fast jag måste erkänna att det är ovanligt när det gäller mig. Jag har som japanerna fått titta på foton för att komma ihåg allt jag gjorde i somras. Måste dock konstatera att jag är en dålig Japan. Hittade inte många bilder som illustrerade Fjäderholmarna.

Vi tog en tur ut till Fjäderholmarna i början av augusti. Det var nästan 30 grader varmt och vi hade med oss en matsäck. Vi åkte ut med M/S Prinsessan Estelle och det tog tid...men det gjorde inget...då. När vi sen skulle hem fick vi vänta väldigt läääänge på båten. Det kompenserade de lite snyggt med en gratis dryck från baren. Jag tog en Cola. Det fanns de som tog en öl eller ett glas vin och det var ok.

Det var många som gjorde som vi, och tog sig ut i skärgården, så klipporna var fulla med solande individer. Vi började med ett litet fikastopp på en av cafeteriorna och satt i tre härligt bakåtlutande solstolar och tittade ut mot havet med varsin kopp kaffe. Sedan var det dags att hitta plats för solande och intag av picnic. Efter det gick vi in i alla mysiga små butiker innan det var dags för hemfärd.




tisdag 3 september 2013

Rosendals trädgårdar

är säkert mer spännande när rosorna och det mesta blommar, eller när det är dags att skörda. Sådär i mellantid som när vi besökte stället känns det bara som om trädgården tar en liten välförtjänt vila mellan blom och frukt.


Vi fikade i caféet som ligger i en av växthusen och serverar KRAV-märkt, och jag åt av den berömda morotskakan. Mycket god! Det finns en hel bok om Rosendals trädgårdscafé, som jag inte läst. Jag hoppas det finns ett recept i den på morotskakan och kladdkakan som de serverade. Inte för att jag brukar baka. Så egentligen kan man ju undra varför jag tog upp den boken egentligen i den här texten...? Kommer kanske titta i den. Minnas den goda kakan. Tvinga någon att baka?

I butiken köpte jag ekologiskt snabbkaffe och en tomatmarmelad att ta med hem. Mycket gott. En smak av sommaren mörka höstkvällar. Marmeladen tänkte jag på. Det är goda mandlar i den. Mycket speciell. Ångrar jag inte köpte mer. Kan bero på värmen. Var över 30 grader varmt. 

Mammas ”Kiruna-bänk” var mycket finare än många bänkar i Rosendals trädgårdar när jag besökte henne några dagar efter...men då är den ju lite senare i blomning än det mesta till och med i mammas trädgård i Luleå. Den är på norrsidan och har därför av mig döpts till Kiruna. 
 

lördag 31 augusti 2013

Vackra Götheborg

Luleå gästades av den vackra Ostindienfararen Götheborg förra veckan. Ombord fanns dagen till ära Kronprinsessan Viktoria för att inviga den Södra Hamnplanen tillsammans med vårt kommunalråd Karl Petersen plus en massa andra specialinbjudna gäster från näringsliv, media och politruckerna.

När hon kom in i hamn och sköt salut så väntade man sig nästan att se Jack Sparrow i krutröken. Måste säga att jag hellre sett Johnny Depp ombord än Viktoria...eller kanske inte. Viktoria var kul att se. Fast han är fin att titta på, den där Johnny.

Viktoria klev av båten, blåsorkestern spelade alla höll tal...utom Viktoria, som med några ord invigde Södra Hamnplan och gick ombord igen.

På sördagen gick jag och gamla mor ombord för att se hur skutan såg ut. Det doftade gott av trä och tjära ombord på Götheborg. Vi gick runt och tittade med en massa andra människor och periodvis var det trångt. Det var maffigt att se alla dessa sjömän klättra upp i masterna för att hissa segel på denna stora skuta. De gjorde sig klara för avfärd. Nu har hon seglat vidare mot nya mål och återkommer inte förrän 2021 till Luleå.






Det fanns möjlighet att få följa med på en seglats med Götheborg om man ville. Vi ville inte. Men om ni vill se henne, eller följa med på en seglats, kan ni gå in på deras hemsida och se vilken hamn hon anlöper nästa gång.

fredag 30 augusti 2013

Alla de här historierna man aldrig fick höra slutet på

De som handlade om någon kompis kompis. Man undrar - hur gick det sen? Han som var på konferens med sina kollegor från psykiatrin i början av 80-talet och på morgonen till frukost lite chockerande sa: Gissa vem som blivit påsatt (eller var det sattpå) Sixten Herrgård! Lever han idag? Blev han sjuk? Skyddade han sig?
Lyssnar på Gardells första bok i trilogin "Torka aldrig tårar utan handskar" som filmats och visats på SVT. Den fick en Kristall för "Årets TV-Drama" 

tisdag 27 augusti 2013

En ande i androiden?

Min telefon pratar till mig i push-meddelanden och säger saker som 36 minuter hem när jag är i Boden på O-ringen eller 10 minuter till jobb när jag är hemma. I Stockholm kände den för att vara lite wild and crazy och föreslå lite random places att besöka. Helt plötsligt börjar den tjata om Hermans vegetariska på Söder och Mäster Samuels gata 10. Dag ut och dag in detta tjat. Vi åkte till Krakow och kom tillbaka till Stockholm och den fortsatte tjata.

Lördag efter vi sett Prideparaden tyckte en av tjejerna att vi skulle till Söder och Fjällgatan där hennes mormor bodde som barn. Sagt och gjort – vi promenerade till Söder och vad passerar vi inte om Hermans Vegetariska! Därefter ville hon besöka en annan adress där en faster bott och vilket hus passerar vi inte då? Jo givetvis Mäster Samuels gata 10. Lite spooky tyckte tjejerna. Vad ville telefonen? Varför gick jag inte in på Hermans Vegetariska? Hade mitt öde avgjorts där?

Vad tjatade telefonen om när vi kom tillbaka till kompisen i Birkastan? Jo nu skulle vi minsann till Kungsträdgården...aldrig nöjd.

Det märkliga är att hemma är den tyst utom på morgonen då den tjatar om att jag måste på jobbet. Väl där är den tyst. VAD VILL DEN?
 Nu är den tyst.

söndag 25 augusti 2013

Boop-op-i-doop vilken dröm

Drömde inatt att min Betty Boop-tröja hade silikonbröst. Det var hur opraktiskt som helst. Hennes bröst for hit och dit.

lördag 24 augusti 2013

VIP - men kände mig inte speciell bara bortkommen

Sista helgen i juli träffade jag några forna studiekamrater jag fortfarande har kontakt med efter 20 år. Vi gick och såg Gyllene Tider på nya Tele2arena. På bilden ser det ut som om jag är VIP.
Torsdagen när vi kommer från Krakow står vi på gästlistan till schlagerkvällen på Pride och går in via VIP-ingången. Jag har inget bildbevis, så jag förmodar att det aldrig hänt?
 Agnetha Fältskog får guldskiva och blommor på scenen Schlagerkvällen på Pride 2013
  Jag inne på Pride Park

onsdag 21 augusti 2013

Krakow del 3

Den tredje dagen åkte vi på guidad tur till Saltgruvan i Wieliczka en bit utanför Krakow. Denna gruva är en av Unescos världskulturarv. Här har man karvat salt i århundraden. Arbetarna och några kända konstnärer har också smyckat denna gruva med skulpturer och stora ”kristallkronor”. Alla gjorda av salt! Vi fick gå ner i samlad trupp i smala trappor och genom luftslussar med en guide som var både humoristisk och kunnig. Vi gick ner över 300 trappsteg, som dagen efter kändes i lår, vader och knän i form av träningsvärk. Upp fick vi åka med en otäck hiss packade som sillar.

Efter den turen lunchade vi på U Zalipanek, ett ställe rekommenderat av guideboken. Vi skulle där äta rödbetssoppa och bigos, vilket vi gjorde. Helt fantastisk rödbetssoppa! I guideboken stod att på detta ställe kunde man se de gamla damerna dricka eftermiddagste och skvallra...och det kunde man. Kändes nästan som om de var där bara för oss.


Sakta gick vi till Wavelberget då vi var otroligt mätta av all mat. Där var de flesta turer till slottet och katedralen bokade, men vi bokade in oss på att se Leonardo da Vincis målning Damen med hermelinen.

måndag 19 augusti 2013

Krakow del 2

Den andra dagen i Krakow klev vi upp tidigt och gick ner till den fantastiska frukosten. Där fanns ALLT...till och med en omelettkock i ett hörn. Överkänsliga jag fick sojamjölk till flingorna...ekologiskt om jag ville.

Vi åkte iväg på den guidade turen till Auschwitz som jag skrivit om tidigare. Vad vi gjorde efter det? Som den chockade kvinnan som bekymrar sig om sin borttappade sko efter en allvarlig krock gick vi in på köpcentrumet och shoppade loss något så alldeles galet till klockan var bortåt 22.

Vi lunchade på Café Botanica som var en trevlig bekantskap. Vi åt goda hamburgare och efteråt smakade vi på den omtalade varma chokladen. Helt fantastisk! Det måste ni uppleva. Helt löjligt tjockflytande och så god.

Middag åt vi på en av alla dessa restauranger som fanns i Galleria Krakowska. Maten var god. Portionen stor. Allt var jättebilligt. Vi åt surkål som vanligt till maten.

                                    (Dålig bild får illustrera det roligt upplysta torget)

  Torget vid vårt hotell var full av liv dygnets alla timmar. Det var så fantastiskt att se alla dessa människor som möttes, pratade, umgicks eller bara genade över torget hela tiden. Kan bero på att tågstationen och köpcentrumet låg vid samma torg?

söndag 18 augusti 2013

Krakow del1

 

Måndagen den 29 juli tog jag och kompisen Norwegians flyg till Krakow från Stockholm 7:20. Det var en behaglig flygning och vi var framme efter drygt 1½ timme. Flygtiden var beräknad till nästan en timme femtio minuter. Det var cirka 30 grader på flygplatsen trots den arla timmen. Vi fick väskorna relativt snabbt och letade oss mot utgången och transferbussen som skulle ta oss till tåget. Tåget kostade 10 zloty och gick i sakta lunk till centralstationen i Krakow. Vi hade bokat Hotell Andels via Sembo och det skulle ligga vid stationen. Efter en kort promenad var vi framme och klev in i en fantastiskt sval reception. Personalen var trevlig och duktig på engelska. Vi fick checka in trots att klockan bara var 10. Hotellet är modernt och fint. Rummet var jättefint. Vi tog ett rum med dusch, men hade kunnat välja badkar också.

Vi bokade två guidade resor i receptionen (Auschwitz och Saltgruvan) och gick sedan ut för att titta på staden i den tilltagande hettan. Vi skulle enligt guideboken inte få missa Mariakyrkan, Tyghallen, Gamla staden...bland mycket annat. Allt på promenadavstånd.

Krakow har kvar mycket fina byggnader och kyrkor trots att landet bombades under Andra Världskriget. Staden har ett rikt folkliv med mycket restauranger och caféer med uteserveringar. Maten är god och påminner om svensk husmanskost. Det är mycket billigt att äta och dricka på restauranger och barer i Polen.

Mariakyrkan, på Rynek Glówny (Stora Torget), med sitt höga torn. Tornet reparerades så vi fick inte gå upp. Varje timme öppnas luckorna i tornet och en trumpetare spelar en melodi som slutar mitt i, för att illustrera hur trumpetaren blev skjuten i ryggen då han skulle varna staden för ett anfall, och vinkar sedan till folket nedanför. Fantastisk interiör i kyrkan. Altartavlan är mycket vacker.


Den gamla Tyghallen (Rynek Glówny) med restauranger och små souvenirbutiker mitt på torget är också en upplevelse. Det fanns en termometer utanför som vi passerade flera gånger för att se hur temperaturen steg. Som mest visade den 38 grader!



Vi gick och lunchade på Chlopska Jadlo som rekommenderades av guideboken. Vi blev inte besvikna. Vi beställde in pierogi fyllda med fläsk och pierogi fyllda med potatis och ost, samt surkål till. Pierogi som beskrivs som dumplings med lite potatis i smeten, som först kokas och sedan steks. Som palt! Den första pitbon måste varit polack? Kompisen tog ½liter öl och jag vatten till. Kostade 58 zloty för oss båda.

Gamla staden är mer sliten och vi orkar nästan bara gå från café till café för att dricka iste och lemonad nu i den olidliga hettan. Att utforska den delen av staden får vi lämna till en annan gång.






Hotel Andels med 4 stjärnor och en del av det stora köpcentrumet Galleria Krakowska med 270 butiker. Många av butikerna finns inte i Sverige, men i London och New York eller bara i Polen. Bra shopping!