torsdag 30 april 2009

En fråga jag aldrig fått

En fråga jag aldrig fått: -Är de äkta? (med en blick på brösten)

Samma intressen

De säger ju att man ska ha en man med samma intressen som man själv har...men en man som är intresserad av kläder, smink och heminredning är ju oftast bög och inte speciellt intresserad av mig...så hur menar de då?

måndag 27 april 2009

Date med Lassie

Min kompis hade fått en egen liten lägenhet och det måste ju firas. Vi hade en lite fest och sedan drog vi ut på stan och fortsatte vårt festande. Under nattens firande träffade vi på mycket människor som vi tyckte kunde följa med på efterfest. Vi gick tillbaka till hennes nya fina lägenhet. Vi hade kul och festade och pratade hela natten. Sedan blev vi så trötta så vi lade oss alla i den härliga bäddsoffan. På morgonen vaknar jag, fullt påklädd med 8 andra människor som också var fullt påklädda i ett varmt rum, med en hund, i en bäddsoffa. Jag svettades ymnigt och var törstig och bakfull. Det gick knappt att röra sig i soffan. Efter ett tag hör jag hur någon vaknar och tittar upp. När han lyfter huvudet för att se vem han sover med lyfter Collien också huvudet. -Fan jag har date med Lassie! säger killen.

Postkodlotteriet och Skyddsängeln

Min granne meddelade mig idag att vi i huset vunnit 10 000 kronor på Postkodlotteriet. Hurra! För dem! Jag har nämligen inte köpt någon lott!

Det måste ju vara något som är fel. Jag fick senast i förrgår ett mail med en ängel som lovade att något bra skulle hända mig bara jag skickade detta mail vidare. Det stod ungefär så här:


Skyddsängel

Skicka detta meddelande vidare samma dag som  du får det, det låter kanske konstigt, men det kommer precis i rättan tid.  

Vi lovar att något gott är på väg att hända dig. Änglar finns, det är bara det att de ibland inte har några vingar och då kallar vi dem vänner. Du är en av dem.

Något fint kommer att hända dig och dina vänner. I morgon klockan 10.28 kommer någon att berätta för dig vad du så länge velat höra.

Bryt inte kedjan och skicka det till minst sju vänner.

Samtidigt fick jag något annat mail med ett litet barn på ett finger som lovade mig pengar, bara jag skickade det vidare. Och jag har skickat alla mail vidare. Ändå får jag inga pengar. Det verkar som om grannen får alla mina pengar. Änglarna och barnen verkar ha fått fel adress.

Nu behöver jag i allafall inte köpa en Postkodlott. För hur stor är sannolikheten att vi vinner igen på samma postnummer?

söndag 26 april 2009

Mixad kupe till Stockholm

Jag åkte tåg till Stockholm för att hälsa på en kompis. Jag hade bokat mixad liggvagnskupé. De andra 5 var män i olika åldrar. Jag undrar vem som mixade? Inte så bra mix om jag får säga det. Det var på den tiden man fortfarande bäddade vagnarna i det sena nattåget. Jag hade mellanbrits och klättrade upp och lade mig där. Under mig låg en ung blond kille och vi sa Hej! Sen började allt gå alldeles tokigt!I allafall så började jag med att försöka sätta mig upp i min brits, vilket resulterade i att jag slog i pannan i överslafen, såg stjärnor och fick lägga mig ner igen. Tog fram biljetten och väntade på att tågmästaren skulle komma och titta på den. Satte biljetten i nätfickan på väggen, vilket resultera i att den föll igenom nätet och for ner till britsen under mig! Killen under lyckades få fram den och gav den åt mig. Pinsamt! Jag fick visa biljett, lyckades ta mig ut från britsen, gjorde kvällstoalett och lade mig. Jag somnade och vaknade av att jag pruttade jättehögt! Jag hoppades att alla sov och att ingen hörde mig. Det blev morgon och högtalarrösten sade att vi var i Gävle. Jag hörde hur killen i britsen under mig var vaken och rörde på sig. Han ropar: -Hallå! Och jag svara: -Hallå! Han skrattar till och fortsätter prata i telefon! Men så jag skämdes! Jäkla mobiltelefoner! Han klev av och jag låtsades ha somnat om. Väl i Stockholm lovade jag mig själv att börja flyga till Stockholm.

Unni och The Pirate Bay

Jag har inte följt Ipred debatten eller Pirate Bay rättegången. Jag har bara lite i förbifarten förstått att många är upprörda. Upphovsmännen är upprörda för utebliven intäkt, bokförlagspamparna för utebliven intäkt, skivbolagsmogulerna för utebliven intäkt. De som laddat ner är upprörda över att de kan bli fällda för att de delar med sig av sin musik, böcker, filmer, bilder och annat. Nu kan jag ha missförstått allt och det kanske inte alls är så...

Jag läste i Aftonbladet att Unni gett sig in i debatten och beslöt mig för att läsa hennes blogg. Jag läste ett inlägg i Unni Drougges blogg som var vansinnigt kul och bra skrivet. Det är Hans som skrivit ett brev till Jan Guillou angående hans och Piratförlagets jakt på fildelare. Läs den! Läs hela bloggen och även Hans blogg.

lördag 25 april 2009

När jag blev bestulen på T-centralen

Jag var i Stockholm och hälsade på en kompis med pojkvännen. Vi hade varit och shoppat och skulle tillbaka till kompisens lägenhet med tunnelbanan. Innan vi går igenom spärren tar jag fram mitt tillfälliga kort från plånboken och går igenom spärren. När vi ska gå ner för trappan till tåget och jag är på väg att sätta tillbaka kortet i plånboken upptäcker jag att den är borta! Panik! Fickan är tom! Jag hojtar till pojkvännen, som går lite före ner för trappan, att jag är bestulen. Sen rycker jag tag i vakterna som jobbar på T-centralen och berättar upprört att jag blivit bestulen. Jäkla tjuvar och ligister! Allt känns olustigt och jobbigt. Vad göra nu? Jag ringer polisen. Jag spärrar korten. Vi börjar åka till kompisens lägenhet. Jag är fortfarnade väldigt upprörd och ledsen. Jäkla knarkare! Vi hoppar av vid St Eriksplan och börjar gå mot lägenheten då det ringer i min telefon. -Hej! Mitt namn är XX och jag jobbar på Södersjukhuset. Jag har hittat din plånbok på T-centralen. -Har du? -Och gud vad skönt att höra! -Jag såg när du tappade den i spärren, men hann inte få tag i dig. -Jag är på väg hem nu till XX, men jag ska jobba i morgon. -Har du möjlighet att komma till Södersjukhuset i morgon? -Javisst! Inga problem. Jag tog bussen till Södersjukhuset med en blomma och fick tillbaka min plånbok. Tyvärr kunde jag inte använda mina kort mer den helgen då de var spärrade...

Sen har jag ju blivit bestulen på tåget till Gällivare också! Jag hade köpt två rislampor till min kompis i Gällivare och skulle ta med de till henne, plus min packning med kläder och presenter (jag var på väg till ett dop). Jag lastade in allt i en av hyllorna vid dörren och gick och satt mig på min plats. Väl framme i Gällivare tog jag mitt bagage och hoppade av. Då såg jag att en av rislamporna var borta! Men va fan! Jäkla tjuvar och banditer! Jag var skitförbannad hela helgen över det. Ringde pojkvännen, som påstod att det var nog med rislampan som med min plånbok i Stockholm. Hur kunde han tro något sådant? Efter umgänge med kompis, dop och annat åkte jag hem till lägenheten och utanför min dörr står en rislampa så fint!

fredag 24 april 2009

Mitt liv som hund

När jag var ung och fri som fågeln hände det att jag raggade upp någon villig själ för natten. Den här gången var jag extra fin och extra full för det var nyårsafton. Jag hittade en villig själ och följde med honom hem till pojkrummet. I den arla morgonstunden när året var alldeles nytt hade vi det vilt och hett i den smala sängen, i pojkrummet.  När det var som skönast hör vi hur det kommer någon i trappan i riktnig mot hans rum och ropar:

-Odessa!Odessa!

Var är du? Kom fram gumman.

-Odessa!Odessa! Sitter du fast någonstans?

Min tillfälliga väns mamma var på väg upp!

Då ropar han:-Mamma, hunden är inte här gå och lägg dig!

-Men jag hör ju hur hon gnäller och gnyr!

-Det är inte hunden mamma! Gå och lägg dig!

torsdag 23 april 2009

Fat Love

Det här med språk kan vara jobbigt även om man inte är ute och reser eller träffar på turister. Jag var och shoppade med en vän och vi gick in i en klädbutik. Bland kläderna hängde det accessoarer som halsband, scarves och solglasögon. Jag hittade ett halsband med två silverfärgade brickor. Det skulle se ut som identitetsbrickor. På brickorna stod det Love och Desire. Jag visar den till vännen och säger: -Den här är ju fin...men om man inte heter Desiré är den väl inte kul att ha. Vännen skrattar hejdlöst och säger: -Desire [di'zair]! Love and Desire! Och jag förstår ju att det givetvis är så...så pinsamt!

Ja och så var det en gång när jag tur nog var ensam och tittade in i Dukas skyltfönster. Där fans Ulrika Hydman Valliens nya kollektion av fat, glas, vaser och annat. Fina saker med stora röda hjärtan på. Jag titta på dem och läser Fat Love (Fet kärlek)...för jag läser det så tills jag läser skylten bredvid nästa sak...assiett Love! Ja men va fan! Det är ju klart att det står fat Love och assiett Love och vas Love och skål Love och ingenting annat! Fast det lät coolt med Fat Love!

onsdag 22 april 2009

Äntligen frisk

Jag har efter en lång tid av förkylning, som utvecklade sig till bihåleinflammation, blivit frisk! Jag äter fortfarande Kåvepenin ett tag till, men har jobbat i tre dagar nu. Jag är ju som jag tidigare skrivit sjuk ganska ofta. Ni kanske kommer ihåg Bacill-Britt? Det som är tråkigt är att jag nog i framtiden kommer att fortsätta vara Bacill-Britt med hela bekantskapskretsen (tänkte skriva med hela svenska folket, men det är ju att ta i). Jag har nämligen upptäckt att vår skapare är dålig rörmokare! Jag har fått fel dimension på alla rördragningar i min kropp! Jag har för tunna blodådror, för kort och tunt urinrör, tunna tårkanaler, tunn passsage i näsa och öron. Det innebär att allt junk blir kvar inne i huvudet och blir bakteriellt. Det innebär också att jag allt som oftast får urinvägsbesvär. Det innebär att jag är svårstucken vid blodprovstagning. Hur blev det så galet? Jag som är rörmokarens dotter!

På tal om att vara rörmokarens dotter så lär man sig mycket om just rör och att rensa rör, avlopp och vattenlås. Den kunskapen har varit bra att ha...som jag skrivit tidigare...när jag t.e.x är Bajs-Britt.

Varför jag har kallats Bajs-Britt

Nu är det inte så att jag kallas Bajs-Britt av mina vänner...bara ibland! Jag kallas även många andra saker och gärna som allitteration: Bacill Britt (för att jag jämnt är sjuk), Buss-Britt (vännens son kallade mig så då vi alltid åkte buss tillsammans), och nu kan jag kanske bli Blogg-Britt?

Att det en gång blev Bajs Britt var för att jag en midsommardag för cirka 10 år sedan orsakat stock i en toalett i Märsta hos en vän när jag helt enkel bajsade. Efter det fick jag leka rörmokare och fixa undan stocket med en lite gren från ett av träden ute på gården. Jour-rörmokare kostar mycket en midsommardag. Det hade blivit årets dyraste skit. Tur nog fixade jag det. Man är väl rörmokarens dotter!

måndag 20 april 2009

Dammsugarförsäljaren och Dildon

För sådär en 10 år sedan ringde det på dörren och utanför stod en ung man och en dammsugare. Han ville komma in och demonstrera den. Jag talade om att jag hade en fullt fungerande dammsugare (som jag köpt av en dammsugarförsäljare några år tidigare). Han envisades och jag tänkte att: ja vafan han får komma in och städa lite åt mig. Han skulle dammsuga min matta och och sedan ta ut påsen och visa hur mycket det fanns kvar, trots att jag hade dammsugit den med min dammsugare. Han pratade och visade på golv och mattor, och ville sedan visa hur bra den var till att dammsuga resårmadrasser. Ok. Vi gick till sovrummet och jag vek undan alla sängkläder från ena sidan dubbelsängen och swosch så kom något flygande genom luften – min Dildo!

-Oj, hoppsan! säger jag.

-Den kanske man inte ska visa.

Och så plockar jag undan den. Dammsugarförsäljaren rodnade, hade svårt att prata men dammsög min madrass så snällt. Sedan tyckte han att han visat färdigt sin dammsugare och sa Hej Då! Och gick. Efter det slutade jag ha dildon i sängen. Kändes lite pinsamt!

söndag 19 april 2009

När jag ringde Läbbiga skogen

Såg att House of Pain inte finns mer i Luleå, när jag cruisade genom stan för någon dag sedan. Läste för ett tag sedan i NSD att det blev fängelsedom för en av dessa män som arbetat där. Vad jag förstår har de inte betalat in de skatter, de ska betala in, för förtjänster de gjort och för anställda de haft. I artikeln står det att den andra mannen som arbetat där dött! Han var väl inte mer än 43 år? Han hade dött en naturlig död! Men det är väl inte naturligt att dö i denna ålder!

Jag kommer ihåg när han hade ett litet krypin på Örnäset och tatuerade i liten skala. Jag hade hört talas om honom, men hade ingen aning om var han hade sitt ställe. Jag ville så gärna ha en tatuering och det var så lång väntetid till Poppen i Boden, men hur skulle jag få reda på var denna Fredde fanns? Jag ringer till Läbbiga skogen! De grabbarna var ju tatuerade. De borde ju veta vad Fredde hade för telefonnummer. Sagt och gjort jag ringde till Läbbiga Skogen.

-Hej! Jag undrar vem som tatuerar er?

- Varför vill du veta det?

-Ja är det Fredde som tattar er?

-Vem är det som undrar?

-Jo, mitt namn är Britt och jag skulle så gärna vilja ha en tatuering, men jag har inte numret till Fredde. Och då skrattade killen i den andra änden och gav mig numret till Fredde. Nu blev det ingen tatuering hos Fredde, utan en nyckelpiga hos Poppen hösten 1990.

Hells Angels och Försäkringskassan

Jag trodde Hells Angels höll på med grövre kriminalitet som narkotika handel, indrivning, smuggling, mord mm. Det visar sig att de håller på med bidragsfusk! Jag läste i NSD att de jagas av Försäkringskassan. Akta er änglar! Försäkringskassan är inte att leka med...

Taxi till Läbbiga Skogen

Läste om att Läbbiga skogens eventuella inblandning i det kriminella motorcykel gänget Hells Angels i en artikelserien i NSD och Norrbottens-kuriren. Namnet Läbbiga skogen är inte så avskräckande precis. Det låter inte som om grabbarna är prospect till Hells Angels...

Jag hörde talas om Läbbiga skogen första gången när jag arbetade som taxitelefonist i Luleå sommaren 1990. Det ringde in en kille och ville ha en bil till Läbbiga skogen.

-Till vardå?undrar jag.

-Läbbiga skogen, säger han.

-Var ska jag skicka bilen?undrar jag.

-Vet du inte var det är? -Då tycker jag du kan skriva in det i din dator. Och så förklara mannen var han är på fest (faktiskt inte så långt från var vi satt och svarade för Taxi) och sedan dess så visste jag och mina medarbetare på Taxi var Läbbiga skogen höll till.

På deras hemsida kan man läsa att de heter Läbbiga skogen för att det andra motorcykelgänget i stan hade sagt på en fest att:- här kommer grabbarna från Läbbiga skogen. Jag måste hålla med om att det var en läbbig skog de höll till i eftersom jag jobbade i samma skog, och var skiträdd när jag jobbade natt på Taxi ibland.

lördag 18 april 2009

Varför vill man inte ha hjälp av ambulans och brandkår?

Läste i Aftonbladet om schlagervinnaren Helena Paparizous pappa Georgios, 60 som dog på grund av att ambulansen inte kom i tid när han fick en hjärtinfarkt. De hade väntat 10 minuter på att polisen skulle komma för att de uppfattade bostadsområdet som ett riskområde.

Många gånger har jag under de senaste åren läst om ambulanser och brandkår som inte vill åka in i vissa bostadsområden utan poliseskort. Vad jag förstått så blir räddningstjänsten attackerad av invånare i dessa bostadsområden. Jag undrar varför attackerar man de som vill hjälpa en? Det här innebär ju att man ser till att ens egna släktingar och vänner dör i hjärtinfarkter och blir innebrända för att de inte får någon hjälp. Varför vill man inte ha hjälp när någon blir sjuk eller när någons hus håller på att brinna ner? Borde inte dessa män och kvinnor som håller på med attacker mot räddningstjänsten vara vållande till annans död? Ungefär som du kan bli dömd för mordbrand även om ingen dog i branden du anlade.

Heineken reklam

Har ni sett den nya Heineken reklamen? Jag såg den igår på Discovery. Den är hur härlig som helst. Om ni inte kan se den på You Tube, så se den när den visas på en TV nära er.

Har de slutat med glas i kyckling?

Lagom till påsk stod det överallt att man funnit glas i kyckling och det utbröt panik lite överallt. Jag och en vän konstaterade att det enda som var säkert att äta var ägg. Försök få in glas i ett ägg era jävla sabotörer! Får ni det, är det väl läge för Nobelpris! Jag hoppas dock ni lägger ner tid för forskning på något lite mer nyttigt...som ett botemedel mot AIDS, cancer eller vinterkräksjuka.

Fika på Roasters

Jag har varit på Roasters och fikat idag. Vi fikade inomhus. Det är kallt ute. Jag beställde in en varmchoklad med vispgrädde, som vanligt. Man får marshmallows på och riven choklad. Det är hur gott som helst. Förra året drack vi vår choklad utomhus på Roasters uteservering. I år blir det ingen uteservering har jag läst. De ska gräva upp hela Storgatan under hela sommaren. Buhu! Så jag får hitta ett annat ställe att utefika på.

Jag växte upp med Carolines mördare och Obol-mannen i Malmberget

Nu är det inte så hemskt som det låter. Jag har bott i samma hus som Tony Alldén i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Han kan inte ha utmärkt sig som barn eftersom jag inte kommer ihåg honom. Det är min mamma som kommer ihåg Tony och hans pappa.

Obol-Bosse bodde i ett hus på gatan bakom. Honom minns jag. Han lekte med min kompis storebror och vi tyckte att han var så söt. Bosse och min kompis storebror spelade i ett band eller så lekte de med Märklin-tåg och byggde med Lego.

Alltså inget sensationellt att skriva om...men en bra rubrik!