fredag 24 april 2009

Mitt liv som hund

När jag var ung och fri som fågeln hände det att jag raggade upp någon villig själ för natten. Den här gången var jag extra fin och extra full för det var nyårsafton. Jag hittade en villig själ och följde med honom hem till pojkrummet. I den arla morgonstunden när året var alldeles nytt hade vi det vilt och hett i den smala sängen, i pojkrummet.  När det var som skönast hör vi hur det kommer någon i trappan i riktnig mot hans rum och ropar:

-Odessa!Odessa!

Var är du? Kom fram gumman.

-Odessa!Odessa! Sitter du fast någonstans?

Min tillfälliga väns mamma var på väg upp!

Då ropar han:-Mamma, hunden är inte här gå och lägg dig!

-Men jag hör ju hur hon gnäller och gnyr!

-Det är inte hunden mamma! Gå och lägg dig!

0 kommentarer: