Jag har varit på promenad

i Google Maps och sett gatorna i mitt kvarter och där vännerna och kollegorna bor. Det började med att vi var in på jobbet och tittade i både Maps och Earth för att se hur vi kunde använda de verktygen när vi jobbar med kartan. Vi skrev in kollegans adress och se vi såg till och med henne i köksfönstret! Bilderna från Luleå är cirka 3 år gamla. Utanför förskolan stod våra bilar parkerade och städerskan var ute på gården.

Jag rekommenderar er att ta en promenad och se om ni hittar er själva eller bekanta. Jag hoppas det inte är för avslöjande bilder som den på två kvinnor utanför systembolaget iTimrå.

Endast i Google Maps finns Frits Olssons kvar i den gamla byggnaden...i verkligheten är det en byggarbetsplats där i nuläget.

Försvinnande god!

Försvinnande god! På en timme tog min slut utan att någon hjälpte mig.

De oskrivna reglerna

….eller Varför gör man inte så som vuxen?

En av 5-åringarna frågade mig vid lunchen på förskolan om jag visste var byggjobbarna bor.

Jag: -Nej det vet jag inte.

Hon: -Varför frågar du inte det?

Jag: -Därför att vi vuxna inte brukar fråga det av andra vuxna vi inte känner.

Hon: -Varför inte det.

Jag: -Jag vet inte, men det känns konstigt att gå fram och säga ”Hej vad heter du och var bor du?”

Hon: -Det tycker inte jag

Jag: -Nej, men jag.

Jag tror ju säkert att det finns vuxna som frågar vad folk heter och var de bor...och det kanske inte alls är så konstigt att göra det som jag tycker...men för mig känns det helskumt att göra det. En av dessa oskrivna reglerna som finns över vad man gör och inte gör för att passa in i samhället. Dessa sociala koder som är så svåra att förklara för barnen - varför man gör si men inte så.

Sen finns det väl en säkerhetsaspekt i att inte tala om hela sitt namn och var man bor om man inte vill ha ovälkomna besökare...men man kanske inte ska skrämma barnen från att våga ta kontakt med andra människor? Vad får vi för samhälle då?

                                                               Flickan på bilden har inget med inlägget att göra

                                                                   Fotograf: Mrinkk 

Jersey

Jag och en kompis har snöat in på den gamla deckarserien Bergerac från 80-talet på TV4 Guld...så nu börjar vi titta på resor till den engelska kanalön Jersey. Det verkar ju vara så fint där...men mycket kan ju ha ändrats sen den serien spelades in. Se bara på huvudrollsinnehavaren som då såg läcker ut och mycket väl hade fått följa med hem...idag är han en pensionerad Kommissarie Barnaby i Morden i Midsomer och får INTE följa med hem.

Bild från Jersey.com

Bergerac

Barnaby

Bilder lånade från Cinemagia

Tapas på längden och tvären

kommer det bli hemma hos mig framöver. Jag ska buzza för Santa Maria Tex Mex Tapas och får hem produkter att pröva. Jag hoppas det kommer smaka lika gott som de gånger jag ätit tapas...i Barcelona eller på tapashaket i Stockholm.

Här har jag suttit och dreglat över Amas inlägg från det ena tapasstället till det andra under ett evighetslångt maraton. Nu är det min tur att frossa i dagar, veckor, månader...

Jag älskar att buzza för ätbara saker. Nu är det längesedan jag fått göra det. Jag har buzzat för Dove och LoveFilm senast och det känns som det är mycket längesedan jag buzzade för kaffe.

Vill ni också bli buzzador och få prova nya produkter gratis eller mycket billigare anmäl er till Buzzador.

 

Hans-Erik chockar mig

Under mitt inlägg Fråga chans kommenterar Hans-Erik och säger att han tycker om tatuerade kvinnor och undrar om han kan få chans på mig. Han lovar att skydda mig mot sin mamma. Hahaha... humoristisk kille tänker jag.

Som vanligt går jag in och kikar i den som kommenterars blogg.... så jag hälsar på Hans-Erik och får en smärre chock, trots varningen om vuxet innehåll på bloggen. Så här kommer en varning från mig till er, som brukar hitta nya bloggar via era besök på andras bloggar, det är verkligen väldigt naket och väldigt intimt.

Om jag la en kommentar i Hans-Eriks blogg? Nope...jag smög ut försiktigt med rodnande kinder. 

Vi har firat mammas födelsedag

...med att byta till vinterdäck!

Vi vet verkligen hur man firar födelsedagar – med jobb! När jag fyllde år tog vi upp potatis. Det är tur att vi inte är fler i familjen...det hade blivit för jobbigt!

Fråga chans

Kollegan föreslog att han skulle fråga chans på en av byggarbetarna, som sätter ny fasad på förskolan, åt mig.

Han: Jag frågar chans åt dig. Jag säger att du är 47 år och då säger han att han är 19 och då säger jag att du har ju pengar.

Jag: Som en Sugar Mommy?

Studenten vi har från universitetet: -Då kan du ju vara med den manliga studenten.

Jag: Jag har redan varit med en Man...då blir han den Andra Mannen.

Är det inte meningen att det är jag som ska vara den desperate? ...inte min omgivning?

Och sen tycker jag att dejten ska vara äldre än mina tatueringar.

Påpekade detta för en kompis som genast påminde om att tatueringen är gjord 91 och alltså ett år yngre än den manlige studenten. Hon tyckte jag kunde ha en ung älskare. Tänk vilket hallå på jobbet om jag förförde en praktikant eller tvärtom.

Jag vet inte riktigt om jag klarar av det...varken förförandet eller snacket efteråt.

Jag skulle ju vara som Bill Clinton – förföra praktikanten. Med den differensen att jag inte skulle vara otrogen...

Juholt en osäker kapten på skutan

Socialdemokraterna kan aldrig vinna nästa val med Juholt vid rodret. Vem litar på honom efter alla fadäser den senaste tiden som att snacka skit på en bar i Turkiet, lägga en dålig budget, ta tillbaka densamma, sedan bidragsfuska, ljuga, spekulera och skita i att kolla upp fakta. Karln är helt enkelt inte mogen för att leda ett parti och ta de besluten det kräver. Han känns inte som någon att hålla i handen då åskan går. Hur skulle han klara av att styra landet? Jag är inte speciellt förtjust i den politik dagens regering för...men jag har hellre Reinfeldt vid rodret som har en aning om hur man styr skutan, läser sjökortet och har anställt rätt sjömän på skutan. Juholts skuta är en eka med fel utrustning och fel manskap och ingen kan läsa sjökortet.

                                   Skärmdump från sr.se

Willys reklam

Jag och en kompis kommer in på reklam i allmänhet och Willys reklam om deras fruktavdelning i synnerhet.

Jag: -Har du sett senaste reklamen om Willys?

Kompisen: -Den om frukten?

Jag: -Ja. Förstår du den?

Kompisen: -Ja, de pratar väl om vilken frukt de gillar...det är väl som de andra med kött och annat de haft. Ganska töntiga faktiskt.

Jag: -Ja, men vad menar han när han säger: -Kokosnöt om man är intresserad av sånt? Sånt...vaddå?

Kompisen: -Han anspelar väl på sex.

Jag: -Sex! Hurdå? Hur har du sex med en kokosnöt? Varför skulle man tänka på sex? Sätter man den i analen, munnen, underlivet eller slår man partnern i huvudet med den under akten...? Något för engelsmännen i stället för strypsex...?

Kompisen: -Hahaha.... nej det är nog inte något med sex...fast han får det att låta som om han menade nåt sånt.

Svenska avundsjukan

Det klagas mycket på den svenska avundsjukan och den beskylls för mycket. För ett tag sedan läste jag om någon svensk Hollywood fru som tyckte att svenskar var avundsjuka då hon fått klagomål på sitt sätt att uppfostra barn. Kanske är det så eller så är hon helt enkelt urusel på att fostra barn. Har inte sett programmet eller läst kritiken dess mer. Däremot har jag funderat över den svenska avundsjukan.

Vad skulle det vara för idé att bli rikast, snyggast, smalast, snabbast eller överhuvudtaget bäst på något om inte någon blev avundsjuk på en. Är det inte andras eventuella avundsjuka som i mycket är drivkraften? Hade det funnits så många bra svenskar i världen om vi inte haft den svenska avundsjukan? Jag tror inte det. Rent statistiskt ska inte ett så litet land med så få invånare ha så många bra idrottsmän, musiker, skådespelare, modeller och författare som Sverige har och har haft genom åren. Så låt avundsjukan flöda och sporra dina medmänniskor till oväntade bedrifter.

Jag har klarat det bra

när det gäller att shoppa mindre. Jag utmanade ju mig själv i början av året att konsumera mindre kläder (färre - inte i en mindre storlek om ni trodde det, vilket verkligen hade varit slöseri då jag inte ens kunnat bära de kläderna)....ja helst inte alls under 2011.

Jag har köpt en Gotlands T-shirt och en bikini innan Gotlandsresan då jag vuxit ur den förra... och det inte är något jag köper second hand. Utöver det har jag inte köpt ett klädesplagg, eller skor, eller väskor...inte ens second hand. Jag går inte heller naken eller i trasiga kläder. Jag har nog med ombyten för att kunna byta kläder varje dag utan att behöva tvätta mer än 2 gånger per månad. Vad säger det? Ja, att jag fortfarande har alldeles för mycket kläder trots att jag rensat garderoben och slängt, skänkt och magasinerat kläder under hösten. Det säger även att jag inte är speciellt modernt klädd då jag har kläder på mig köpta från 1986 till 2010.

                                      Jag i omoderna kläder.