Det finns så mycket space

...där ute i cyberrymden. Är den lika oändlig som vår egen rymd sägs vara? En Vintergata som aldrig tar slut. Så mycket att utforska så lite tid. Via Mattias Barsk blogg hamnar jag på My Space, i feberdimman, och skapar mig ett lite utrymme där, som jag inte vet vad jag ska använda till, hur jag ska använda, eller om jag ens behöver det. Som att skaffa sig ett förråd på stan till alla ens tillhörigheter utan att vara på väg att flytta eller bli vräkt...

Jag har blogg, twitter, Insta, Spotify, Storytel och spelar Wordfeud, Ruzzle och Quizkampen. Så mycket tidsfördriv det finns ute i den virtuella rymden. Ändå har jag bara skrapat lite på den flagade färgen på dörren in till den pulserande, ständigt växande cyberrymden.

Samtidigt har jag ett jobb som är krävande och ibland så intensivt att jag inte hinner gå på toaletten på arbetstid. Jag hör hur barnmorskorna protesterar i Stockholm över hur lite tid och mycket jobb de har. Jag tror vi alla inom omsorgen kan skriva under på att det blivit mer att göra och mindre tid, oavsett om vi jobbar inom vård, skola eller äldreomsorg. Så varför tror jag ens att jag kommer ha tid och ork att hänga ute i rymden?

När febern släppt och jag till jobbet återvänt blir det ganska tomt i mitt space. 

 länk i bild till My New Space

Städar undan alla sexleksaker

Barndomskamraten kommer på besök nästa helg. Vi ska gå och se Ledin på COOP Arena. Hon kommer med tåget och sover över hela helgen. Vad gör jag innan? Städar undan alla sexleksaker! In i en låda, långt bort från skåp som kan öppnas. Varför gör jag så? Det är väl ingen hemlighet att en vuxen kvinna har ett sexliv...även fast hon är ensam? ...eller? Jag gömmer ju inte undan eventuell man i mitt liv, om barndomskamraten kommer. Eller gör jag? Kanske beror på hur nyss vi träffats? Kanske är han för ung eller gammal eller bara ett strul...? Men är jag inte vuxen nog att stå över sånt?

Jag som nyss tyckte att jag var så gammal att jag inte behövde bry mig om jag är ”up-to-date”. Jag kan säga "Surfa på Internet" och veta att det säkert heter något annat idag för dem som är yngre...men vem bryr sig. Nej, jag bryr mig tydligen om annat. Jag sitter fast i gamla rädslor som har med förhållanden och sex att göra. Aldrig får man känna sig hel och färdigutvecklad. 

Nu tänker ni att kompisen lär ju läsa det här och förstå att jag gömt leksakerna. Jag tror inte hon vet att jag har en blogg. Jag tror inte att hon vet att jag har en dator. Jag finns inte på Facebook - alltså har jag ingen dator. Hur vi kommunicerar? Per telefon.  

-Hej då! Vi syns vecka 11.