söndag 24 november 2013

Blir Mr Hyde utan att inta elixir

Ni kanske läst eller sett historien om Dr Jekyll som blir Mr Hyde, efter han intagit ett eget tillverkat elixir. Den trevlige Dr Jekyll blir den bestialiske Mr Hyde.

Jag blir under min PMS en Mr Hyde, eller en Mss Hyde kanske jag ska skriva. Jag behöver inget elixir för att bli sån. Fast kroppens hormoner kanske kan likställas vi ett elixir. Inte egenblandat utan något kroppen själv i sin djävulskap framställt, någonstans i någon mörk vrå av kroppen, där ett hemligt laboratorium finns.

Senast jag blev utsatt för detta elixir var jag i tonåren och många är vännerna som kan vittna om den elaka Britt som härjade på Gällivares gator om nätterna.

Nu är hon här igen. Den elaka Britt. Ingen jag vill kännas vid, efter 30 år av fröjd som Dr Jekyll och frihet från denne Mss Hyde är jag återigen där. Genast känns november mörkare än det borde vara. Jag tänker bara mörka tankar, elaka tankar...

Tur nog finns ett botemedel som någon annan blandat ihop i ett annat laboratorium. Ett ljust sterilt laboratorium med människor i vita rockar som håller små provrör i sina händer och skapar mirakel. Genast känns tillvaron ljusare...trots att det fortfarande är november.
Bilden från Wikipedia

söndag 17 november 2013

Får man välja bort att vara mamma

...och ändå jobba med barn?

En gång i tiden försökte jag bli mamma. Jag och min förra sambo hade planer på att föröka få barn på 90-talet. Jag fick missfall på missfall och orkade inte mer. Det tog slut. Jag gick in i ett nytt förhållande och vi försökte inte alls. Hur mycket ville jag ha barn egentligen? Inte så att det var det viktigaste i världen. Tänkte väl att blir det så blir det, och blir det inte kan jag leva med det. Kanske lika att jag inte fick barn...?

Hur går det ihop med att jag arbetar med barn och tycker om det? Att jag tycker om mitt jobb som förskollärare måste väl inte automatiskt betyda att jag vill ha egna barn? Eller måste det det? Tycker jag egentligen inte om barn utan bara om att undervisa barn? Jag vet inte riktigt om jag har svaret på alla frågor.

Jag är ganska nöjd med mitt liv utan barn. Det är ingen livssorg att jag inga har. Jag känner mig inte fattig eller misslyckad. Jag vet ju inte hur det är att vara förälder. Jag vet ju inte vad jag missar. I min värld missar jag inget. Jag kanske en dag tycker det är synd att jag ingen familj har. Jag kanske en dag ångrar de beslut jag tagit. Det vet jag inte nu. Nu känns mitt barnfria liv bra.

Visst är det många som undrar och skakar på huvudet för att jag inte försökt lite mer, inte haft intresset att låta vetenskapen hjälpa mig utan bara låtit det bli som det blev. Undrar om män måste förklara sin barlöshet lika mycket?

Antologin ”Ingens mamma” utkommer på Atlas förlag. Redaktör är Josefine Adolfsson. Jag ska köpa och läsa den.
http://www.bokforlagetatlas.se/2013/11/07/efterlangtade-ingens-mamma/
                               Klicka på bilden som är en länk till Atlas förlag.