Nu är det min tur att skriva om något som fick mig att inte tro mina öron eller ögon. Stafettpinnen har landat hos mig och kommer närmast från Husfrun och ska vidare till Karin.
Jag som är en lat Bongo, eller en Bongo med alldeles för mycket att göra, för att fundera ut något nytt gräver i arkivet...som vanligt... och hittar dessa storyn.
Det här hände för många år sedan men det här återkommer vi till ofta i bekantskapskretsen. Vetekatten hur hon tänkte...
Jag och några kompisar var och fikade på Vete-Katten. Jag och en av mina kompisar gick in för att hämta en påtår i en av kaffekannorna. Det stod en kvinna före oss och hon hällde precis upp det sista ur kannan i sin kopp. Då kom en kvinna som jobbar där för att byta ut kannan till en full. När den fulla kannan kom på plats hällde hon som var först i kön ut sin halva kopp kaffe i min kopp! Fyllde sin egen kopp och gick! Jag och min kompis blev helt stum för att sen brista ut i gapskratt. Hur fan kan man göra så? Hur tänkte hon där?
Det här är något som egentligen antagligen inte hände men som fick mig att tappa öronen när jag trodde att det hände...
En dam kommer in och ber att optikern rätar till hennes glasögonbågar som blivit lite snea.
- Ja de blev så här i helgen. Jag blev lite för full och snubblade, säger damen.
-Ja vi ska se vad jag kan göra, säger optikern.
-Oj, törs du bryta så där i bågarna, säger damen.
-Ja det är det enda sättet att få till de, säger optikern.
-Du är inte rädd att de går sönder, säger damen.
-Nej, nog ska de hålla mer än så, säger optikern.
-Ja, men mina förra glasögon gick av vid näsan när jag ramlade då jag åkte med Finlandsfärjan förra året, säger damen.
-Ja. Det händer mig med hela tiden, säger optikern. Jag funderar om han överhuvudtaget lyssnar på vad hon säger. Eller har jag hört helt fel? Jag kanske inte förstår dialekten i Västerås.