söndag 19 april 2009

När jag ringde Läbbiga skogen

Såg att House of Pain inte finns mer i Luleå, när jag cruisade genom stan för någon dag sedan. Läste för ett tag sedan i NSD att det blev fängelsedom för en av dessa män som arbetat där. Vad jag förstår har de inte betalat in de skatter, de ska betala in, för förtjänster de gjort och för anställda de haft. I artikeln står det att den andra mannen som arbetat där dött! Han var väl inte mer än 43 år? Han hade dött en naturlig död! Men det är väl inte naturligt att dö i denna ålder!

Jag kommer ihåg när han hade ett litet krypin på Örnäset och tatuerade i liten skala. Jag hade hört talas om honom, men hade ingen aning om var han hade sitt ställe. Jag ville så gärna ha en tatuering och det var så lång väntetid till Poppen i Boden, men hur skulle jag få reda på var denna Fredde fanns? Jag ringer till Läbbiga skogen! De grabbarna var ju tatuerade. De borde ju veta vad Fredde hade för telefonnummer. Sagt och gjort jag ringde till Läbbiga Skogen.

-Hej! Jag undrar vem som tatuerar er?

- Varför vill du veta det?

-Ja är det Fredde som tattar er?

-Vem är det som undrar?

-Jo, mitt namn är Britt och jag skulle så gärna vilja ha en tatuering, men jag har inte numret till Fredde. Och då skrattade killen i den andra änden och gav mig numret till Fredde. Nu blev det ingen tatuering hos Fredde, utan en nyckelpiga hos Poppen hösten 1990.

0 kommentarer: