Det var alltid trummisen som kom och frågade om vi skulle med på efterfest. När jag bodde i Gällivare hände det ofta att vi blev bjudna på efterfest till bandet som uppträtt på Björnfällan. Vi var på efterfest med Marie Fredriksson och hennes band. Bandet var ett hopplock av medlemmar från Gyllene Tider och Lasse Lindbom band. Marie var tillsammans med Lasse på den tiden. När trummisen kom hade vi ingen aning om att han faktiskt var med i Marie Fredrikssons band. Vi tyckte det lät kul med efterfest i en av stugorna och hängde med. På plats såg vi ju var vi hamnat och då kändes det ju extra kul. En annan gång blev vi bjudna till Monika Törnells efterfest. Också den på Björnfällan. Och återigen var det trummisen som kom fram och pratade med oss. Till och med ett coverband från Stockholm bjöd in oss på efterfest och även denna gång var det trummisen som sett oss. Är det alltid så? Ser trummisen bäst från sin position? Jag har ju aldrig varit med i ett band och stått på scen, så jag har ingen aning hur bra man ser publiken.
Trummisen på bild har inget med dem i inlägget att göra
Fotograf: jorgemkt
0 kommentarer:
Skicka en kommentar