Hemvändarkväll

Jag och en studiekompis gick på hemvändarkväll den 23 december på Tallkotten i Luleå 1992. Det var fullt med partyglada människor. Vi kände inte så många men gick runt och pratade med alla glada, hemkomna julfirare. Efter ett tag kom det en kille fram till oss och undrade vad vi tyckte om FN-soldater. Ingen lätt fråga att svara på. Vad man än säger kan det leda till en diskussion jag inte kände att jag orkade ha en glad partykväll dan före dopparedan.

Jag svarade: - Visst är det bra med fredsbevarande trupper i oroshärdar som skyddar lokalbefolkningen....men det är ju tråkigt att man ska skicka militärer för att bevara fred.

Han berättade då att han varit FN-soldat på Cypern och var nyss hemkommen. Han hade blivit hemskickad då han skjutit ihjäl några turk-cypriotiska militärer på den Turk-Cypriotiska sidan. Han fortsatte berätta med större frenesi och högre röst om hur de stått och vaktat gränsen och hur några ”snipers” skjutit ihjäl den finska killen som stod bredvid honom. Han berättade om hur rädd han blivit och hur arg han sen blivit och hur han börjat skjuta mot idioterna. I det här läget av berättelsen var han yvig i rörelserna, blicken var glasartad, saliven stänkte runt honom och han var inte kontaktbar. Jag och min kompis blev mer och mer rädda. Vi tittade runt omkring oss om vi såg någon som kunde se vår situation och rädda oss. Ingen verkade förstå att vi var i fara. Vi kunde inte ta oss därifrån. Vi stod som upptryckta mot en vägg med FN-soldaten vevande framför oss. Då kom en 2 meter lång man mot oss i långt hår, stickad tröja, skinnväst och fötterna i raggsockor och träskor. Han kom fram och pussade mig mitt på huvudet. Då var det som om förtrollningen bröts och FN-soldaten vaknade till, sa Hej till oss och gick.

-Hej! sa 2-metersmannen, jag är bonde från xxxxbyn.

Fotograf: voodoo4u2n