Så heter konserten jag varit på ikväll. Det är ett musikarrangemang till förmån för BRIS. Det är andra året det annordnas. Det spelades folkmusik i timmarna tre med nya och gamla band. Vi fick höra svensk folkmusik, irländsk musik, musik från balkan och tornedalen. Allt framfört av gamla och nya grupper, gamla och unga musiker i en salig blandning. Allt var så bra, så bra för en liten peng – 180 kronor per person som oavkortat gick till BRIS.
När jag och mamma kom till Kulturens Hus så mötte vi en bekant i garderoben. Hon sjunger i Botniakören. Hon tyckte jag kunde komma och sjunga med i kören. Nu har hon inte hört mig sjunga och kunde lugnt erbjuda mig en plats. De som hört mig sjunga skulle aldrig komma på idén att föreslå mig som en körsångare. Jag sjunger hellre än bra...så jag tackade nej.
När Framnäs Folklore Ensemble spelade så började en handfull kvinnor och män dansa framme vid scenen. De dansade all världens folkdanser och det såg oerhört proffsigt ut. Efter konserten pratade jag med en av kvinnorna som dansade och berömde dansen. Hon tyckte då att jag kunde komma och dansa med dem på Folkets Hus Ripan vissa vardagkvällar. Nu har inte kvinnan sett mig dansa. Hade hon det hade hon insett att det är lönlöst att ens försöka få mig att ta några danssteg överhuvudtaget. Det ser ut som om jag har två vänsterfötter när jag beträder ett dansgolv. Jag rejvar helst ensam på ett dansgolv än försöker mig på styrdans...så jag tackade nej.
Mycket kan jag, men sång och dans tittar/lyssnar jag hellre på än utövar själv.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar