Isabella

sjunger Ulf Lundell och det sägs att den handlar om Isabella Nerman som han hade ett förhållande med. Hon var 19 och han 43 år. Den här låten fick jag på hjärnan på jobbet idag då ett barn fick mig att tänka på just namnet Isabella. Jag köpte skivan Måne över Haväng 1993 och bara älskade kärlekshyllningen till Isabella. Så stark. Det fanns en tid jag köpte många skivor av Uffe och älsklade hans låtar och röst...men någonstans där med Isabella och Måne över haväng tog kärleken till honom slut. Var det för att han bara älskade unga kvinnor som en gubbsjuk man eller för att han blev nykter och egentligen bättre och mer sevärd live...men inte längre förtärde sig och brann? Måste konstnärerna leva ett hårt liv och missbruka för att bli bra? Antagligen inte. De blir väl bara sämre av sitt missbruk och missköter sitt jobb...men det är som om något slutat brinna i Uffe...eller i mig?

Nu funderar jag på att se honom live. Han är ju ute på en vinterturné över hela landet. Det är längesedan jag lyssnat på Uffe ordentligt. Det kanske är dags nu?

Lyssna gärna på Isabella. Den känns så aktuell fortfarande idag. Här ett utdrag ur texten till låten:

”...Vem slåss för Gud idag
Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna
Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig
Det är vad jag gör, det är vad jag kan
Hör du hur fåglarna sjunger?
Snart står morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella… kom ut i natt!
Kom ut i natt!”