torsdag 27 augusti 2009

Mobbning

Mobbning är fruktansvärt när det sker. Tyvärr kommer nog mobbning finnas så länge människor finns och det har nog funnits så länge vi funnits. Mobbaren kommer alltid finnas så länge det finns rädda, osäkra människor. Så länge du mår bra, tycker om dig själv och är tillfreds kommer du inte mobba andra. Du har inget behov av det. Vi har alla blivit mobbade någon gång. Vissa blir det oftare än andra. Även jag har blivit mobbad vid några tillfällen. Nu blev jag inte mobbad länge eftersom jag var ett ovanligt elakt barn när jag var liten. Det var inte roligt att mobba mig för man fick så mycket tillbaka. Själv mobbade jag aldrig någon, trots att jag var ett ovanligt elakt barn. Inte som jag minns i alla fall. Minns jag fel ber jag om ursäkt och skäms hemskt mycket. Jag vill bara minnas att jag var elak mot dem som var elak med mig.

Jag minns en gång när jag gick i klass 1. Jag var på väg hem från skolan och hade på mig en röd ”lapp-mössa” som jag tyckte var jättefin. Då kom en kille från en annan klass och rev och slet i min mössa så jag ramlade omkull. Han sa att jag hade en ful mössa och att jag var ful. Jag blev jätteledsen och sa att jag tyckte jag hade en fin mössa. Han hånskrattade åt mig och spottade på mig. Då sa jag: -Jag har i all fall en mamma och pappa, men det har inte du! Och det var sant. Hans mamma och pappa hade dött i en bilolycka. Han blev jätteledsen och sprang iväg. Han slutade reta mig.

När jag flyttade i klass 3 så kom jag till en klass där 2 flickor tänkte göra livet lite mindre kul för mig. De höll alltid på att härma det jag sa och rev sönder mina teckningar, sa att jag var ful. Det pågick hela tiden även om läraren såg det eftersom dessa två änglar var frökens favoriter. En dag fick jag nog när de satt och sa att jag var ful. Då sa jag: -Jag kanske är ful men ni är ju dum i huvudet. Ni kan ju inte läsa och räkna och måste gå på klinik. Och det var ju sant att de gick till specialpedagogen (som då kallades klinik-fröken!) för att de hade svårigheter med svenska och matte.

De slutade reta mig. Idag hade jag nog löst problemet på ett annat sätt...hoppas jag.

0 kommentarer: