Läste igår ett inlägg av Mariiqa om vikt och idag hade Thess ett inlägg om vikt i hennes blogg. Det fick mig att tänka på att alla de där som sa: -Men lilla gumman, äter du inget?
När jag var ung och vägde kring 46 kilo kunde folk säga såna tokiga saker eller undra om jag var sjuk. På den tiden hade ingen hört talas om Anorexia så det var ingen som anklagade en för att ha det...men kunde undra om man inte hade cancer eller något annat hemskt. Det tjatades alltid om att jag måste äta. Jag åt. Jag åt mer än de flesta eftersom jag var så smal. Men det syntes ju som sagt var inte någonstans. Det konstiga var att folk inte tänkte att ord om undervikt kunde såra lika väl som ord om övervikt. För Gud förbjude om du sa att någon var för tjock eller åt för mycket. Sånt säger man inte! När det var som värst hade jag lust att svara:-Men hur mycket äter du egentligen? Borde inte du som är så tjock äta mindre? Men det gör man ju bara inte...för man vet ju hur sårad de blir. Jag blev ju själv sårad när folk tyckte att jag såg sjuk ut för att jag var smal. Min högsta önskan var att bli fet! Nu när jag gått upp i vikt är jag så nöjd med mig själv. Folk har svårt att förstå att jag vill vara mullig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar