Man kan vara desperat på många olika sätt. Vi hade på jobbet varit utan egen telefon länge och började tycka det var jobbigt att dela med avdelningen bredvid. Det verkade vara ett problem för Telia att fixa en linje till oss. En dag när telefonkillarna kom till huset hade jag fått nog och stampade i golvet och sa med hög bestämd röst: -Jag vill ha ett nummer! Gissa om de log. För att inte tala om min kollega. Det tog ett tag innan jag förstod hur det kunde missuppfattas. Men när jag gjorde det så rodnade jag väldigt mycket. Sedan när jag skulle berätta det för andra så rodnade jag varje gång. Tillslut fick vi eget telefonnummer och jag slapp låta så desperat.
Fotograf: Sophie
0 kommentarer:
Skicka en kommentar