Jag vet inte var jag är

Fortsättningen på berättelsen om mitt vilsna liv.
Jag skulle hälsa på en kompis på ett område som heter Lerbäcken. Själv arbetade jag på området bredvid som heter Hertsön. Jag tänkte att jag kunde promenera till kompisen och hälsa på efter jobbet. Det gick en genväg genom skogen som gjorde promenaden lagom lång...om man hittar förstås! Jag gick genom skogen och tyckte att jag gick åt rätt håll. Jag hade tittat i kartan i telefonkatalogen innan. Jag gick och gick men skogen tog aldrig slut utan blev bara tätare och tätare. Till saken hör att det var vinter och snö som jag plumsade i. Jag tittade på klockan. Men herregud jag skulle ju varit framme hos henne för 20 minuter sedan. Jag ringde. -Hej, jag har nog gått vilse på den här skogsstigen... -Du, säger min vän, sluta genast med det där och gå tillbaka i dina fotsteg och så tar du cykelvägen hit. Och så gjorde jag och det gick bra! Det är tur att någon har fungerande hjärna när man inte själv har det. Efter den gången så tänker jag på mig själv när jag ser reklamen med Telia-pappan som irrar runt i skogen.