Jag och en kompis var hos en kollega ikväll och pratade om andar och energier. Hur man kan känna att det finns något annat än det man bara ser. Hur man kan uppleva att man har någon/något omkring sig som man inte ser. Det finns de som ser och de som inte ser. Det finns de som tror och de som inte tror. Jag är en av de som tror att det kan vara så att vi har andeväsen omkring oss, men jag varken ser eller känner de.
När jag växte upp i Gällivare så hade jag vänner som trodde på andar och skrämdes av dem. Det var den där ålder då man ”spirrade” (anden i glaset) och berättade allehanda spökhistorier för varandra. Jag och några vänner var och hälsade på en flicka som bodde i ett hus där det sades spöka. Vi satt i flickans rum och pratade om allehanda läskiga saker när tavlan på Jesus föll på mitt huvud. Genast såg alla det som ett tecken på att det var någon ande i rummet. Vi sprang ut i strumplästen mitt i kalla vintern och tordes inte gå in på ett tag. Tror att vi alla fick en släng av urinvägsinfektion efter den kvällen. Nästa gång vi var där hände samma sak och då blev alla rädda för mig. Det var något omen eftersom jag alltid fick Jesustavlan i huvudet. Det kanske kunde bero på att jag alltid satt på hennes säng där tavlan hängde, men det kunde vi inte se då, utan nu var det något ont med mig. Nu växte vi ifrån det och jag tänkte att nu är det över detta med andevärlden och rädslan för det onda...men nej det skulle komma tillbaka. Några år senare skulle jag och mina killkompisar åka till en stuga. Vi sov över hos en av dem och han läste ur Bibeln för mig om gräshopporna, 666 och annat domedagsaktigt och jag somnade! Det gjorde inte grabbarna. De hade blivit så uppskrämda av denna Bibeltext så de var vakna hela natten! Sedan var de rädda för mig som inte varit rädd! Då var jag ond igen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar