Berättade ju om midsommar i Piteå i går. Fortsätter att berätta om resten av kvällen här. Vi dansade och umgicks med folk inne på havsbadet i Piteå i början av kvällen, sedan tappade jag bort mina vänner. På den tiden fanns inte mobiltelefon, så det gick ju inte att ringa och fråga var de var. Jag gick runt inne på området och träffade folk från Gällivare och alla hade sett mina vänner, men det var ett tag sedan. Dansen tog slut och alla gick hem, men jag hittade ju inte tillbaka till bilen. Jag kunde ju inte fråga åt vilket håll jag skulle gå eftersom jag inte riktigt visste var jag parkerat bilen. Jag blev mer och mer frustrerad över det. Hittade en kille som lovade att hjälpa mig att söka bilen. Vi gick igenom en skog och den tog aldrig slut och vi blev skittrötta och la oss i mossan och sov! Gissa hur många myggbett jag hade när jag vaknade? Typ tusen. ”Pojkvännen” från förra kvällen var borta och jag började gå igenom skogen. Det tycktes som om skogen aldrig tog slut. Jag insåg att jag gått vilse. Jag började gråta hejdlöst. Då kom en kille gående mot mig. -Stackars liten vad ful du är! sa han. Då grät jag ännu mer, och sen skrattade jag hejdlöst åt det, och tänkte att jag måste ju se för taskig ut med tallbarr och kottar fulla håret och mascara runt hela ansiktet. Jag sa att jag var vilse och behövde hjälp att hitta bilen. Han frågade var jag kommit ifrån till Piteå, och på vilken sida jag parkerat. Det kunde jag ju berätta och då visade han vart jag skulle gå. Då kom jag rätt! Vilken lycka att se sin bil i morgonljuset! Kompisarna sov i bilen och jag knackade på. Vilken glädje att se dem. Varför träffade jag inte den smarta killen redan kvällen innan?
Fotograf: cookai
0 kommentarer:
Skicka en kommentar