Jag bara ÄLSKAR Jonas Gardells blogg i Aftonbladet. Kanske för att vi är jämngamla. Det han skriver skulle kunna vara jag som skrivit. Minnena är lika. I dagens inlägg skrev han om brevvänner och jag blev så smärtsamt påmind om hur det var att vara 11 år och hur det kändes. Den tiden är förbi och enda sättet att komma dit är att våga minnas.
Jag har känt igen mig så i Jonas barndoms- och ungdomsbeskrivningar i böckerna ”En komikers uppväxt” och ”Ett Ufo gör entré”. ”Jenny” har jag inte börjat läsa ännu...har inte orkat...känner som på mig att det kommer göra ont. Den väntar i bokhyllan bredvid de andra böckerna av Gardell. Men hur kan det vara så lika att växa upp i Sverige var man än bodde i landet under 70-talet? Jag växte ju upp i Malmberget, men jag känner igen mig i allt Jonas skriver, trots att han beskriver att annat samhälle i södra Sverige. Är det så idag också? Kommer de barn som växer upp nu känna igen sig i varandras berättelser om hur det var att växa upp på 10-talet i Sverige? Eller är det bara jag som känner igen min barndom i Jonas barndom, av alla oss som föddes i mitten av 1960-talet?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar