Läste på Rapports hemsida om de fem saker som flest
ångrar att de inte gjorde när de ligger på dödsbädden. En
sköterska i Australien som arbetar i den palliativa vården har
skrivit en bok efter sina samtal med de döende och sett ett mönster.
Det kanske är läge att läsa igenom detta och sen lära sig av
deras misstag och slippa ligga på sin egen dödsbädd en dag och
ångra att man inte levde som man ville, jobbade för mycket, inte
hade modet att uttrycka sina känslor, inte behöll kontakten med
barndomsvännerna och att man inte valde att vara lycklig.
Fast då kanske det är 5 andra saker man ångrar att
man inte gjorde...?
Bild från Rapports hemsida
10 kommentarer:
mm, jag tror nog att det kan vara så, för lever man fullt ut så är det självklart att det är något annat som man ångrar istället
kramar
Jag tror hon har rätt, det är sådana saker man ångrar.
Haha, ja det är ju sant... då är det kanske annat man ångrar! Men jag tror ändå att det är värt att fundera över vad man verkligen vill själv. Jag tycker att det är ganska lätt att man bara gör saker av gammal vana eller för att andra tycker att man borde göra så... Sen kan man ju göra egna val och så behöver det ju inte bli bra för det, men då har man i alla fall försökt...
;)
Jag har läst de punkterna har jag för mig och reagerade på att jag inte alls tänkt så! Haha!
Diana: Det kan ju bero på att du inte är döende?
Sv: Ja, men där finns saker jag ångrar redan nu! :)
Jag tror att det ligger något i den gamla klyschan att man bara ångrar sånt man INTE gjorde. (Med vissa undantag, haha!)
:-)
Jag tror nog att det alltid kommer finnas saker man ångrar. Mer eller mindre. Sen får man väl hoppas på att det inte är så stort som att leva som jag egentligen ville...
SV: Ja jag tror också jag skulle bli lite galen på honom till slut :)
Trots det hemska med att pappa hade sådana smärtor och plågades så var det verkligen skönt för oss andra att vi fick tid att prata med honom om det som varit. Det jag ångrar är att jag inte tidigare berättade för honom hur mycket jag älskade honom och hur mycket han gjort för mig.
Frunatmaken: Det är ju som du skriver skönt att hinna berätta för de vi älskar att vi älskar de medan de är i livet. Samtidigt kan man inte leva hela tiden med tanken att våra kära kanske dör idag...det skulle göra en tokig. Jag tror nog att våra nära vet att vi älskar dem och själv vet jag att min pappa älskade mig och att min mamma älskar mig trots att de inte sagt det i ord...utan mera förmedlat det i handling.
Skicka en kommentar