Det stod en Ford på vår gård

Den här historien hamnar nog under rubriken ”Det här har jag inte berättat om”. Ni vet de där sakerna som hände för länge sedan och som föräldrarna vill berätta nu..men som man tycker man kanske skulle fått veta då...och nej jag har inte fått veta att jag är adopterad.

När jag tog körkortet på 80-talet vid fyllda 18 år så fick jag ta en av bilarna som pappa hade i firman, som min egen. Ok...lite bortskämd dotter...jag vet. Bilen var en Ford Taunus 1600 combi, ni vet typen ”herrgårdsvagn”, där det rymdes vovve och vagn om man var familj, eller en herrans massa flak öl om man var tonårsdotter.

Min pappa hade köpt bilen av sin vän Krister som köpte och sålde bilar runt hela landet. Bilen var fin, relativt ny och hade inte gått långt...men det märkliga var att passagerarsätet var så oskönt och trasigt. Min mamma tog en dag en närmare titt på passagerarsätet och såg att någon manipulerat sätet och klippt sönder fjädrar och skurit bort skumgummi så en stor rund ihålighet uppstått. Ett litet lönnfack! Vad hade man månne smugglat där? Min mamma tog genast tag i saken och frågade pappa var bilen kom ifrån...men det visste ju inte pappa som kontaktade Krister. Krister köpte tillbaka bilen och pappa fick tillbaka sina pengar...utan att få några frågor besvarade...och jag fick en mer lämplig bil för en tonårstjej....en liten Ford Taunus 1600 L 1975 års modell.

Det här fick jag veta igår! Jag undrar vad som finns mer att berätta under rubriken ”Det här har jag inte berättat om”.