söndag 5 juni 2011

Levde lyckliga i alla sina dar

På förskolan läser vi gamla klassiska sagor nu. Vi har lånat högvis med böcker som börjar med ”Det var en gång...” och slutar med ”..och så levde de lyckliga i alla sina dar”.

Jag tycker att jag tillhör dem som levde lyckliga i alla sina dar...trots att jag lever ensam utan man och barn, utan pappa i livet, utan syskon, utan hund....utan ganska mycket som andra betraktar som grunden till lycka. Trots det så betraktar jag mig som ganska lycklig. För olycklig är jag ju inte. Jag känner mig inte deppig, inte sorgsen, inte missnöjd. Jag lever ett bra liv och trivs med mitt jobb, mina vänner, med staden jag bor i, i lägenheten jag bor i, i landet jag bor i. Varje dag känner jag glädje. Varje dag får jag skratta. Sällan vill jag gråta. Sällan känner jag missmod. Sällan känns det omöjligt. Jag är frisk. Jag har bostad och mat för dagen. Vad mer kan jag begära?

Fotograf: channah

17 kommentarer:

Svorskan sa...

Låter sunt, tycker jag. Undrar på om inte det är DET som är att lyckas med uppfostran? Att uppfostra sina barn att kunna känna sig lyckliga och nöjda oberoende av om ens föräldrar lever, om man har en partner eller om man har barn. Lycka handlar om hur vi tänker, en grund läggs när vi växer upp, men mycket kan vi själva lära oss med tiden. Jag är också nöjd, rent av lycklig - väldigt ofta.
Sv: Se där.. En norrman! Jag tror min är svensk. :D "Lilla stjärna" av John Ajvide Lindqvist.

Hörni sa...

Du verkar ha en positiv grund inom dig, vad skönt. Det har jag också, och jag betraktar mig oftast också som en lycklig människa. Det enda jag skulle önska är att allt bara flöt på lite bättre, men det är väl för mycket begärt antar jag.

Stattinskan sa...

Jag håller med dig ... det är bara det att jag ibland får stanna upp och påminna mig själv :-/

Znogge sa...

Vad som är lycka är nog ytterst individuellt men om man mår bra i vardagen är det nog ett gott tecken!

Svorskan sa...

Sv: Det hade inte varit helt fel. Om vi alla kunde ha skrikit högt och överröstat alla idioter som försöker bestämma hur man BORDE vara. :)

Svorskan sa...

PS! Läste förresten din kommentar hos dottern och håller med dig. Ingen vet hur vi borde äta eller leva egentligen, vissa saker är kanske hyfsat spikat, men uppenbarligen ändras "fakta" hela tiden.

Anonym sa...

Det gäller ju att ta fasta på det braiga man har i livet. Och det är ju väldans mycket det.
Då blir man lycklig!

Anonym sa...

sv: Jag har ju jobbat i djurpark, och jag tycker att det kan vara helt ok att ha djur som är vana med den miljön i parkerna. OM hägnen är tillräckligt stora och stimulerande, såklart.
En isbjörn kan aldrig få ett tillräckligt stort hägn. Någonstans, faktiskt. Sågott som alltid ser man att dom utvecklar tvångsbeteenden. Det är sorgligt.

Britt sa...

Ama: Du måste ha ett långt CV. Var har du inte arbetat säg?

Anonym sa...

sv: Jodå, ett långt cv blir det ju. Allt från ballongblåsare, fiskräknare, skådespelare, djurskötare till programmerare, sytemintegratör, systemerare, utbildare och nu mitt favvo-yrke: Ama de casa :-D

Diana sa...

Jag har lätt att drabbas av habegär. Jag ser det jag inte har och tror att jag finner lyckan bara jag får tag på det. Dumt.

Krönikören sa...

Så härligt att läsa att någon är nöjd med allt vad livet ger som Baloo sjöng. Du är med andra ord som en klassisk saga - inte fy skam det.

Anonym sa...

Det klart att lycka kan vara helt olika saker. För mig är det ungarna, mannen och jycken som toppar listan. Det hindrar ju inte att lycka kan se helt annorlunda ut. Framförallt kan jag ibland tro att det handlar om att ha tagit egna val som man är nöjd med. Att inte gräma sig t ex.

Ellis sa...

Jag är lycklig över det jag har, men jag har en dröm jag vill uppleva, utan den drömmen är jag inte hel.

Krönikören sa...

Frissor brukar ju ha koll, men njäe... Namnet var för att han bröt med sin knäppa familj och inte ville heta Ingrosso längre. Eftersom jag kände pappan har jag inga som helst problem att förstå det. Sen tog de ett eget namn. Har jag läst alltså. Det var inget vi pratade om.

Men det är black om foten att inte hänga med i kändissvängarna när man ska skriva om dem. Tack och lov för nätet!

ansepanse sa...

när man ser på sitt liv som du gör är man ju faktiskt riktigt lycklig
Sv: då är det på tiden att du åker till Göteborg igen, det har hänt mycket i den staden sedan 1985 :)
kram

Pia sa...

Vilket härligt inlägg av dig!!! :)

Jag tror att man, helt enkelt, kan bestämma sig för att vara lycklig.. Jag tror att många(inkl jag själv emellanåt..) får en "fix" genom att klaga på livet eller på människor runtomkring dem.. Och OM jag bara fick "det" så skulle allt vara toppen!!