får en att glömma att det finns svält, krig och katastrofer i världen. Jag hänger mig åt självömkan BIG TIME för tillfället, efter 5 dagars feber och en hosta som gör att jag inte kan sova en hel natt. Världen blir liten och mina problem stora när jag återigen hostar mig genom en natt så att jag får blodsmak i munnen. Men det här går ju över och jag ligger i en varm säng och har tillgång till sjukvård. Jag har ett jobb och betald sjukfrånvaro. Jag har pengar till mediciner och mat. Jag har släkt och vänner. Jag lever i ett land med fred. Jag har Internet när jag orkar sitta vid datorn. Bokhyllan är full med böcker. Spotify spelar musik. Kylen är full med mat. Jag tittar på TV eller film. Jag har det bra...
...men så tittar jag på dem som är friska och orkar träna, köpa julklappar, göra sig vackra och roa sig. De ser fräscha ut och förbereder julfirande, juldagsfestande och nyårspartyn. Själv har jag röda ögon, gråblek hy, stripigt hår och orkar bara hasa fram i min lägenhet i mjukisbrallor. Då är det synd om mig igen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar