När rykten går

Alla vi som bor eller bott på en mindre ort vet hur mycket rykten som går. Alla har vi nog drabbats på det ena eller andra sättet. Även om du bor på en större ort drabbas du säkert av rykten i det lilla sammanhang du tillhör – arbetsplatsen, idrottsklubben, grannskapet osv.

När rykten går tänker jag alltid – vem gagnar detta rykte? Varför går detta rykte nu? Hur mycket sanning kan det finnas i det? Vem är jag i kedjan att höra det? Ju längre ryktet gått desto mer osant är det för att alla måste tillföra något till det för att göra storyn ”bättre”.

Ofta är det de svagaste grupperna som drabbas av ryktena – kvinnor, invandrare, arbetslösa, kriminella och missbrukare men det kan även vara ”makten” för att vi ska kunna underminera den. En typ av myteri.

Och när vi själva fortsätter sprida de rykten vi hör ska vi fråga oss – vem skadar jag? Varför vill jag skada dessa människor? Vad har jag för uppsåt? För även om det finns en gnutta sanning i det jag hör bör jag ställa dessa frågor. Det kan finnas bra skäl att skada, även om det sällan finns det. Ibland är myteri ett måste...men mycket sällan.

Alla sprider vi rykten. De flesta är harmlösa...men det finns elaka illvilliga rykten som fått människor avskedade, som fått människor att begå självmord, som fått folk mördade. 

                                          Jag i skvallertagen för något år sedan