Nu drar det igång igen – TV4 visar dessa bönder som desperat söker sig en partner på bästa sändningstid - och jag undrar hur många av dessa brevskrivare som verkligen vill bli bonde på riktigt. Vill de verkligen fortsätta att leva i kodyngan efter kamerorna slocknat? Det här är ett kall. Att leva som bonde är inte lätt. De flesta arbeten är lättare. De flesta vanliga liv och förhållanden är nog lättare. Jag vet en bonde i finska Lappland som söker fru...och han lär nog få fortsätta...om inte finska TV också hänger på programtrenden och börjar sända Bonde söker fru i Finland. Då kanske han också får sig en fru....så länge TV och tidningar uppmärksammar romansen. Det var förresten för honom jag gjorde mig till genom att backa med släp...men jag nöjer mig med det.
13 kommentarer:
En bonde i finska Lappland låter inte lockande tycker jag som är född där, haha.
Jag har tyvärr inte hunnit äta så mycket varken av ägg eller lax ännu! Känns lite som det kunde vara njursten på gång... vi får se.
Ha en trevlig påsk!
Många villl nog bara vara med på televissan.
har aldrig sett programmet, men jag gissar att det är tv-exponeringen som lockar mer än livet på landet...
:-)
Glad påsk till dig med i norrlandsvärmen!
:-)
Jag har inte tittat på det alls. Inte min stil precis. Haha! Jag har lite svårt när x antal personer går och blir våldsamt förälskade i en och samma person. Vad är oddsen för det liksom?
För mig skulle det inte fungera att vara bond-fru, tror jag. Men det finns bonde och det finns bonde. Det är väl olika både hur långt ut på landet man bor och även på vilket sätt man är bonde. Djur tycker jag om. :D
Nej, många vet nog inte vad de ger sig in på och lockas nog av att vara med på tv. Även om man själv kanske inte behöver jobba på gården så är det ju ett speciellt liv att leva så med en människa som aldrig är ledig.
visst är det mer ett kall och stackars alla bönder som får leva ensamma för att de inte får tag i någon som vill leva ett sådant liv
Sv: jag tycker precis som du om alla barnkalas som bara blir dyrare och dyrare, vart är vi på väg
kram
Har inte sett programmet och lika bra är nog det. Livet som bondmora skulle inte passa mig...
Det är nog timmar i rampljuset som lockar. Själv är jag alldeles för lat för att vara bondmora - iallafall om vi pratar mjölkkor ;-D
Jag är uppvuxen på en gård och hade en mycket lycklig barndom. Men när jag gick i skolan och förstod att många reste bort på semester några dagar så bestämde jag att jag aldrig skulle gifta mig med en bonde! Och det löftet har jag hållit. Mina föräldrar älskade gården och arbetet, tror jag, men de fick många dagar slita från morgon till kväll. Aldrig lediga, nejtack, så ville jag inte ha det. Idag är det annorlunda att vara bonde... men ändå finns bundenheten där på ett helt annat sätt än med att vara anställd.
Divide and rule.
Klarar inte av det programmet. Jag lever med en bonde! Här är minsann inge picnikar i solnedgången på sommaren inte. Har jag tur kommer han hem innan nio och äter lite middag innan han lägger sig.
Att åka med en runda i traktorn är inget mys och små kärleksord på vägen. Det är gå av och plocka sten, koppla vagnar och allt annat.
Vet inte vad det är för bönder dom hittar men så jobbar minsann inte min bonde inte... och ingen annan bonde jag vet heller...
Skicka en kommentar