så var jag på Stadspuben i Luleå. När vi var på väg hem kom en kille och ropade att Palme var död. Vi trodde han ropade Död åt Palme...så vi var på väg över för att bråka lite med Moderatsvinet...som vi trodde att det var. Det var på den tiden det fanns ett otäckt Palmehat bland högerungdomar och vi till vänster oavsett partisympati var på Palmes sida. I alla fall förstod vi att han sa att Palme var död. Vi stannade en taxi för att åka hem. Taxichauffören sa också att han hört på radion att Palme blivit skjuten. Det var så ofattbart. Så overkligt. Vi lyssnade på radion i taxin och hoppades att de skulle säga att mördaren var gripen. När vi kom hem satte vi på radion och var vakna hela natten för att lyssna på nyhetssändningarna och sorgemusiken som spelades. Det var en så egendomlig märklig känsla. Vi nyktrade till väldigt snabbt den natten och var som i en bubbla långt in på dagen. En statsminister mördad – i Sverige!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar