I DN läser jag om de tappra japanerna som försöker få samhället att fungera i skuggan av jordbävning, tsunami och ett kärnkraftverk som närmar sig härdsmälta. Endast tillsammans är man stark nog att bära en så här stor katastrof.
Skulle vi vara så otroligt lojala och hjälpande mot varandra här i Sverige vid en svår katastrof?....eller skulle vi bara tänka var och en på sig? Bara jag har mat...bara jag inte fryser....
Jag hoppas vi skulle bära bördan tillsammans och försöka se till så alla har det så bra som möjligt.
Det går inte att låta bli att älska detta starka japanska folk. All kärlek till alla dem som försöker få det att fungera trots att så många dött, att alla hus är borta, att det knappt finns mat och bränsle.
Bild från DN.se
9 kommentarer:
Jag älskar dem ännu mer efter att ha lärt känna en jättefin japanska på min praktikplats. Hon jobbar på som vanligt, men är djupt oroad, såklart.
Nä, så lojala hade vi nog inte varit. Inte jag iaf... jag hade suttit i en bil halvvägs till Italien vid detta laget om det hänt oss.
jag hoppas att de ska kunna resa sig igen och få ett Japan som fungerar
de behöver så otroligt mycket hjälp för det nu
Jag tror att man förändras av en så stor tragedi/katastrof, dvs jag hoppas att vi skulle värna om varandra :-)
Svar: Jo, visst kan man starta företag utan AF, men då blir man av med A-kassan och försörjning och ett företag är ju inte bärande från första dagen eller månaderna :-/
Visst måste man beundra dem! Jag tror nog att även svenskarna (utom möjligen Diana ;-) ) skulle hantera en sån katastrof på liknande vis i alla fall... Hoppas vi slipper få reda på om jag har rätt eller fel.
Ja, jag tror faktiskt att vi skulle reagera och kämpa på samma sätt. Vi svenskar har ju inte varit med om någon stor naturkatastrof, så vi kan ju idag inte föreställ oss huruvida vi gör. När det väl gäller tror jag vi blir ganska männskliga:)
Det är nog svårt att sätta sig in i en situation som denna, men jag skulle skämmas till döds om jag bara packade och drog. Vad vore man för en liten lort då?
Jag hoppas verkligen att vi skulle enas och hjälpas åt.. men som jag skrev i mitt inlägg.. "vi skulle nog dö av förskräckelse" om något liknande hände oss! ;o)
Just Sverige är sämst på att visa snälla känslor - framför allt stockholm. Så tror nog alla tänker: Bara jag har mat, bara jag inte fryser.
Skicka en kommentar