Jag läste i Aftonbladet för en tid sedan att det var oerhört provocerande med kvinnor som valde att leva utan barn. Jag har valt att leva utan barn trots att jag arbetar med barn. Det kan vara ännu mer provocerande eftersom det förväntas att jag älskar barn och vill ha barn...för varför skulle jag annars välja att arbeta med förskolebarn? Givetvis tycker jag om barn. Och det fanns en tid jag ville skaffa egna barn. Jag och min förra sambo väntade barn men jag förlorade det barnet. Efter att jag förlorat ett antal barn på ett eller annat sätt gjorde det så ont i kropp och själ så jag gav upp. En lång tid längtade min kropp efter känslan av att ha något i magen och själen sörjde det som aldrig blev. Nu har kropp och själ glömt smärtan och själv har jag glömt varför jag ville ha barn. Nu lever jag utan längtan till egna barn.
Fotograf: mzacha
0 kommentarer:
Skicka en kommentar