fredag 9 december 2011

Kärleksbrev till pappa


Hade du levt idag hade du fyllt 77 år...men du fick bara bli 73 år.
Har försökt att fylla dina skor som är för stora, bära din mantel som är för tung. Inte förrän du varit borta några år förstår jag vilken stor man du var. Jag älskar dig och saknar dig så.

Det fanns dagar jag hatade dig och det liv du levde, dagar jag tyckte du svek mig, men det fanns dagar jag beundrade dig och din intelligens, handlingskraft, humor och medkänsla. Men framförallt älskade jag dig oerhört och gör det än.

Grattis på födelsedagen pappa! Jag hoppas du har det bra var du än är.
                                     Jag och pappa.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vissa dagar är saknaden ännu större än andra. Men dom fina minnena kommer alltid att finnas kvar.
Kram

Znogge sa...

Fint att minnas.

Lisbeth sa...

Fina ord du skriver. han blir säkert glad där uppe när han läser dom. Ingen människa är ju fullkomlig. Inte ens pappor
Kram

Pia sa...

Jag kan känna igen mig i precis allt du skriver!! Kram på dig!

myaraq sa...

vad fint skrivet, britt :)