(Den värsta) dagen före dopparedagen

Den 23 december kunde ha varit fredagen den 13 december...allt gick galet. På förmiddagen innan jobbet beslutade jag mig för att uträtta ärenden på staden, ta ut pengar till kaffekassan på jobbet och sedan köra hem alla paket innan jag körde till jobbet. När det var dags att ta ut pengar var hela etuiet med kort borta! Borta! Ni förstår stressen att tappa bort kontokort, kreditkort, körkort...ja rubbet dagen innan julafton, då lönen kommit? Jag skulle vara på jobbet inom en halvtimme och insåg att jag inte skulle hinna med det...så jag ringde och berättade om hur det gått och att jag letade. De tyckte att jag inte behövde ha bråttom till jobbet....det var inte många barn på plats. Tillslut hittade jag korten på ett annat ställe än jag tänkt....typiskt mig att bli hysterisk och tro det värsta. Jag åkte hem, lämnade paket hemma och skulle låsa dörren....men det gick inte! Hur jag än försökte gick det inte att vrida runt cylindern. Panik! Grannen kommer förbi och ska önska God Jul när jag står och muttrar vid dörren. Han undrar om han kan hjälpa. Han får inte heller runt nyckeln. Jag hämtar annan nyckel...funkar inte. Jag ringer till områdeskontoret för bostadsområdet och är hysterisk över att jag måste på jobbet och inte vill lämna dörren öppen. De förstår dilemmat och undrar om jag kanske har låsolja...vilket jag hittar, grannen oljar låset och allt är fixat! Jag tackar, önskar God Jul och ber om ursäkt att jag besvärat med ett problem jag kunnat lösa själv. Jag kör till jobbet och är helt slut innan jag ens börjat jobba.

Så här i backspegeln har jag ju tur att allt löser sig...men just då kändes det som om Murphy hälsade på...ja ni vet han med lagen om alltings jävlighet.

Fotograf: sundström