Jag pratade med en barndomsvän i telefonen häromdagen. Vi pratade gamla minnen från vår ungdomstid. Jag sa till henne: -Kommer du ihåg att jag var portad hos er?
Kompisen: -Det var väl någon snatterihistoria?
Jag: -Dina föräldrar ville inte att vi skulle umgås.
Kompisen: -När man ser på det idag förstår man ju varför de gjorde det...men då var man ju bara förbannad.
Jag: -Skulle jag också gjort. De gjorde ju bara sin plikt som föräldrar.
Kompisen: -De lärde ju sig tycka om dig och se att du inte var så hemsk.
Jag: -Ja, jag satte ju in stora charmen. Jag var ju till och med hem till er och lagade mat. Jag stekte ju blodplättar.
Kompisen: -Ja, det visar ju att de kunde ändra åsikt om dig. Det var det som var bra med dem. De såg vem du verkligen var när de fick lära känna dig.
Jag: -Ja, sen stod de ju alltid på min sida.
14 år gammal och portad
Det är lite svårt att tänka sig nu...ja att jag varit den tjejen också. Den lite struliga, okoncentrerade, överaktiva och kreativa tjejen. Hade någon sagt till mig då att jag skulle arbeta som förskollärare efter 2,5 år på högskola och fostra och undervisa barn hade jag sagt: Aldrig! ...och det var nog ingen annan som trodde det heller.
12 kommentarer:
Alla är vi barn i början...
Jasså, du är (var) en SÅN! :D Jag trodde inte att jag var en "sån", men en väninna berättade för mig i vuxen ålder att hennes föräldrar tyckte att jag lurade henne med på saker. Det tyckte inte jag, jag tyckte vi var lika goda båda två¨. :D God morgon!
nog förändras man genom åren :)
Sv: tack snälla
kramar
Skrev en kommentar, men jag lyckades nog strula bort den...
Var inne på att många som är "ordentliga" som barn ändå inte passar för att jobba med dem så det kanske inte är helt ologiskt ändå. :D
Överaktivitet och kreativitet är väl två mycket bra tillgångar när man jobbar med barn :-)
Det var tanken som dök upp hos mig också ... "Svårt att referera till att du var en illbattung" ;-D
Våra fritidsfröknar försökte skilja mig och min bästis åt. De kontaktade tom våra föräldrar och sa att vi inte var bra för varandra (utan egentligen motivera det). Idag är vi fortfarande bästisar, hehe.
Jaa du, som det kan ha varit och som det kan bli.
Det är det bästa, att folk kan ändras. Ibland.
Vad hade du gjort? För att bli portad menar jag.
Skönt att de gav dig en chans och att du inte blev portad för evigt.. Men man undrar ju vad som hände?! ;)
Kram!
Krönikören och Pia: Jag hade snattat en tröja på Tempo som jag sedan tänkt lämna tillbaka för att få pengar att köpa öl för...jag kom inte så långt. Inte en av mina smartaste idéer. Tur man växer till sig och blir klokare.
Skicka en kommentar