Har av en vän hört att lite bitterhet klär en kvinna i min ålder. Det ger en karaktär. Så hädanefter bär jag min bitterhet med huvudet högt. Nu är det dags att sluta vara så överpositiv och glad som jag haft för vana att vara och ta fram lite av det ljuva avundsjuka småhatet mellan varven.
Bild från Amazon
8 kommentarer:
ligger nog något i det =)
att gå omkring och småhata lite ibland är bland det roligaste som finns!
Ehh.....jag vet inte om min kommentar kom fram så jag skriver den en gång till... :P
Hahha, jag är väldigt positiv till allt. Allt går att lösa är mina ord :P
sv: Hahah för småglas...Finns inga förstora isbitar ;D
Jag känner mig som kärringen mot strömmen som INTE är bitter. Fast vid min ålder är det kanske dags att vara överpositiv igen?
:-)
så man ska gå omkring och muttra lite för sig själv nu :)
kramar
Småhata i tysthet är väl en sak, men allmän bitterhet ger så fula surrynkor i mungiporna. Jag tror jag fortsätter och smygbittrar bara, det får räcka så. :)
Du börjar lära dig. ;D
Äntligen blir man lite hipp.
Skicka en kommentar