Jag tog bilen till jobbet i måndags. När jag klev ur bilen för att sätta den i motorvärmaren upptäckte jag att jag tappat nyckeln. Jag kollade fickorna, väskan, utanför bilen, på golvet i bilen, under bilen, på passagerarsätet, under det sätet också, gick runt bilen. Bevisligen borde jag ju ha haft med mig bilnyckeln till jobbet eftersom jag kört bilen dit. Jag höll på att bli tokig. Hur långt kan nyckeln ha farit? Jag kan ju inte gärna lämna bilen på parkeringen olåst och med nyckeln någonstans i närheten. Tillslut hittade jag den mellan sätet och mittkonsolen.
Jag klarar inte av att byta transportmedel helt enkelt. Jag som vanligtvis åker buss klarar inte av att börja köra bil till jobbet. Jag har haft bil till jobbet några dagar senaste veckorna för att jag haft en tillfällig arbetsanhopning och arbetat cirka 47 timmar i veckan.
I torsdags upptäckte jag att jag nog tappat mitt busskort. Nu vet jag inte riktigt när jag tappade det. Var jag kan ha tappat det. Det kan ha varit på fredag förra veckan då jag åkte buss...eller i måndags då jag inte åkte buss, men hade busskortet på mig...tror jag. Känns lite jobbigt. Nu måste jag spärra mitt busskort och få ett nytt. Jag hade ungefär 80 dagar kvar att åka på det.
Jag hatar när jag blir så här förvirrad och ofokuserad.
10 kommentarer:
ja, inte är det roligt när man tappar bort saker och inte vet alls var de tagit vägen, tur att du hittade bilnycklarna i allafall
kramar
För mycket jobb kan ha den effekten på folk - ta det lugnt!
Var rädd om dig.
... det är kanske dags att dra lite i handbromsen ;-)
Usch ja, den känslan uppskattar jag inte heller. Hoppas att allt blir till tydlig klarhet igen...
Det där med att prylar åker mellan säte och mittkonsoll är vanligt som det verkar, Skatan (om hon är bekant) hittade sin mobil efter flera månader där, trots att hon letat där många gånger.
Att jobba mycket verkar inte vara nyttigt för dig ;-) Hoppas att det löser sig med busskortet - plötsligt dyker det kanske upp??
Vad tråkigt, och jobbigt när man har så mycket att allt blir en enda röra..
Sv: Ja, det är svårt att föreställa sig hur det är där nu, men lätt att förstå att det kommer att ta väldigt lång tid att få någon ordning igen. Så typiskt att det är så kallt där nu också, ungefär som här i Sverige, tydligen. Och till råga på allt vet vi ännu inte hur det går med kärnkraftverket..
Åh jag har också varit sådär vimsig. Fast jag har liksom inte tappart bok saker.. Jag har tappart bort mig själv.
Helt sjukt vad vimsig man kan vara.
(On another note, på andra blogspot-bloggar kommer kommentarsfältet direkt efter kommentarerna utan att man måste klicka sig vidare osv. När jag ska klicka mig vidare låser det sig och jag kommer ingenstans, bara en blank sida. Jag har nämligen inte kunnat kommentera din blogg förens nu och det är ju trist.)
Myaraq: Konstigt det där med kommentarerna. Jag är ju ny på Blogger och håller på att lära mig. Ska titta över det här med kommenterandet.
Haha börjar senilheten ta fart?
Skicka en kommentar