Har idag varit på begravningsgudstjänst för en
kollega som lämnat detta liv allt för tidigt och allt för snabbt.
Efter en kort tids sjukdom var hon borta. Här stod vi i chock –
kollegor, föräldrar och barn. Livet detta liv. Lev det väl.
Jag har under förra året hunnit fylla 50 och det
kändes som att starta på nytt. Livet fick en nystart med nya
kollegor, och äntligen en vilja att börja leva efter att
förhållandet till den föredetta Mannen tog slut. Fyra år i
celibat och utan lust att se andra män byttes till lust och
nyfikenhet.
Förra året var också mycket sjukdom och jakt på en
diagnos som tillslut blev trigeminusneuralgi. Jag har drabbats
relativt skonsamt och är för tillfället besvärsfri. Sjukdomen
kommer i skov. Jag har inte behövt medicinera för smärtan med
epilepsimedicin som många och hoppas att det så ska förbli.
Efter många tandläkarbesök och läkarbesök fick jag en bettskena som kanske skulle vara till hjälp...kanske har den det?
Förra året blev också en efterlängtad resa till
Cypern med mamma. Vi har pratat om det i många år och jag är glad
att vi hunnit göra den innan någon av oss hunnit dö eller bli för
sjuk för att genomföra den.
Jag och mamma på stranden lite utanför Larnaca. Vi trivdes utmärkt med sol, bad, värme och fantastiskt god mat.
Sjukdom och död visar oss hur viktig människorna i
vårt liv är. Jag har helt underbara människor kring mig som
stöttat mig under min sjukdom. Så vad är viktigast...? Jobbet,
statusen, makten, karriären, sakerna, resorna...allt det du tror att
du är och postar på Instagram. Du är inget utan människorna
omkring dig. Det är de som är en del av dig och du en del av de.
Älska mer. Älska detta liv. Älska de omkring dig. Och framförallt
säg att du älskar.
Jag och mamma tar en selfie i stugan. Det behövdes minst 5 tagningar innan vi fick till det...men så vansinnigt roligt vi hade.
Jag träffade en föredetta kollega som arbetar med
annat nu. Hon undrade om jag bloggade fortfarande. Nej, allt för
lite och sällan. Hänger mest på twitter och Instagram. Det var
synd tyckte hon för bloggen var hennes sätt att se vad jag gör
nuförtiden. Lovade bättra mig. Känns som jag haft denna diskussion
förr. Men jag gör ett nytt försök att skriva lite regelbundet.
Lite ofokuserad förra året och hoppas jag har ett annat fokus i år och har tid att lägga tid på bloggen också.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar