...vad ska det göra med en?
Han som var son till brevbäraren och yngst av alla
syskon i den lilla byn. Han som mamma gömde när de fick främmande
för att han var så oerhört lik brevbäraren. Han som i vuxen ålder
upptäckte att han var oerhört lik den pensionerade brevbäraren och
förstod allt. Han som inte orkade bära sin mammas skuld mer och
klev in i en värld av vanföreställningar och droger. Han som är i
min ålder men som jag inte visste att han fanns...för att han
gömdes undan och aldrig pratades om. Han som växte upp i grannbyn.
Hans historia har jag fått berättad i vuxen ålder.
Foto: catalin82
11 kommentarer:
Men uscha. Det är väl inget fel på brevbärare!
Nej men hon var gift med en annan man...
Oj vilket drama! De sa att jag och en grannunge var brevbärarens, men i det fallet så tror jag att de skämtade... Hmmm.
Men så tragiskt...
nej, usch vad tragiskt
kramar
Usch lätt inte alls skoj för honom =/
Vilket tragiskt människoöde! Syrran sa alltid att vår lillebror inte har samma pappa som oss men jag trodde aldrig på henne. När vår far dog upptäckte vi att han aldrig erkänt min lillebror som sin så han var inte med som arvinge... fast han fick förstås ärva med oss. Nu undrar jag om det inte låg en sanning i det. Syrran var ju äldst av oss, hon var nio år när vår mamma dog så hon hade nog hört en hel del... ett drama i en finsk by i Lappland.
Vuxenvärlden är inte alltid en förebild!
Kan tänka mig att det finns en del tragiska historier. Min skulle ha kunnat var en. Mamma blev gravid när hon var 15 år. När jag föddes och mormor som skötte mig var ute och promenerade drog hon upp filten så ingen skulle se mig. Se hur ödet kan vika av åt fel håll. Här sitter jag men tufft har det varit
Ha en fin kväll
Vilka tragiska människoöden det finns.
Åh så sorgligt!! :(
Är hemma igen eller? Själv åker jag norrut den 23 juli.. då tar jag semester..
Kram!
Skicka en kommentar