För ett tag sedan skrev Ulrika i sin blogg om att öppna bilen med fel nycklar. Då kom jag ihåg en gång när vi var ute med min första bil.Jag och några vänner bilade från Gällivare till Piteå en midsommar på 80-talet i min Taunus. Vi hade med oss tält, mat, öl och sprit och ett glatt humör. Väl framme körde vi fast med bilen, bestämde att där får bli stället vi campar på och skulle slå upp tältet. Det var så svårt så det sket vi och bestämde oss för att vi kunde sova i bilen, när det var dags för det. Festen drog igång och det kom mer och mer bilar till samma ställe som vi beslutat oss för att campa på. En bit från oss stod en liknande Taunus som min men full med grabbar. Grabbarna kom och presenterade sig för oss och det visade sig att de kom från Skellefteå. Vi var väl inte så överdrivet imponerade av dem. Däremot blev ägaren dökär i min kompis och kom hela tiden över till oss. Grabbarna gick och bytte om till kvällen. Den dökäre chauffören dök upp som Travolta! Vi höll på att dö! Han hade vit kostym och svart skjorta och dansade som Travolta i Saturday Night Fever. Killen var lite för mycket,och min kompis ville att vi skulle gå iväg så hon fick vara ifred. Vi gick runt en sväng och pratade med folk och kom sedan tillbaka. Grabbarna från Skellefteå var borta. Vi såg då att någon varit in i bilen!Saker och ting låg huller om buller. Hur hade det kunnat ske? Bilen hade ju varit låst. Det kändes obehagligt med tanke på att vi tänkt sova i bilen.
Efter ett tag kom grabbarna tillbaka och vi frågade om de kunde låsa upp min bil med deras nyckel. Det sa de att de inte visste om man kunde göra. Och de hade inte varit in i bilen. Jag bad de att få låna nyckeln till deras bil och prova, men de vägrade. Då frågade jag om jag fick prova min nyckel i deras bil, och det fick jag. Det gick hur lätt som helst att öppna dörren och bagaget, men inte att starta bilen eller öppna handskfacket. Förmodar att det var så andra vägen också. Vi låste in allt värdefullt i handskfacket och gick och dansade. Sen sov flickorna med ett öga öppet för att inte killarna skulle överraska dem. Var jag var? Det är en annan historia.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar