Jag ska inte spela poker! Jag kan inte dölja något! Det går att läsa vad jag tänker i mitt ansikte. Nu vet jag det...men det fanns en tid i min gröna ungdom då jag inte visste det. Jag var på en rolig efterfest i en av stugorna uppe på Dundret med en kompis. Vi hade blivit medbjudna och kände inte det här gänget sedan förut, men de verkade hyggliga. Vi satt och pratade och hade roligt och plötsligt föreslog någon att vi skulle spela klädpoker. Jag nappade inte från början utan nöjde mig med att vara åskådare. Som åskådare tyckte jag att den som förlorade minsann skulle gå ”catwalken” över alla borden i rummet. Jag hoppades att någon av de snygga killarna skulle förlora! Nu var det så att chauffören i detta gäng blandade groggarna. Låt aldrig chauffören blanda groggarna! Efter ett tag tyckte jag att jag nog också måste vara med. Efter chaufförens alla goda groggar så var jag ingen bra pokerspelare och förlorade därför. Ve och fasa! Nu var det bara för mig att gå naken över alla bord! Men jag tyckte att det gjorde ju inte så mycket för imorgon for de hem till Halmstad och jag skulle aldrig se dem mer. Så jag klev upp på borden och gick som men fotomodell på catwalken. När jag skulle göra min snygga vändning och paradera tillbaka hör jag hur några applåderar. Det står fullt med folk i trappan! Det är personalen från Björnfällan som gjort oss sällskap! Ångest!
När jag efter en månad törs gå på Björnfällan för att fröjda mig och beställer in en Whisky Sour så böjer sig en kille från baren fram och viskar i mitt öra: -Jag har sett dig naken!
Där slutade min poker karriär!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar