Jag skrev ett debattinlägg i den hetsiga debatten, om toppless eller inte på stränderna, som bedrevs i kvällstidningarna i början av 90-talet. Jag tyckte att folk fick väl sola som de ville med topp eller utan, oavsett ålder. Mig störde det inte. Och ville männen sola snoppless så var det också ok. Jag skrev under med namn och det lilla inlägget publicerades i Aftonbladet. Någon vecka efter den varit i tidningen kom ett brev från en herre i södra Sverige. Han skrev att han som jag uppskattade nakna människor i solen. Själv var han nudist, tatuerad och piercad på alla tänkbara och otänkbara ställen. Han var i medelåldern och rullstolsbunden, men det hindrade inte honom från att leva ut sina sexuella drömmar. Han tyckte att jag verkade vara hans tvillingsjäl. Jag tyckte han missförstått mig helt! Jag var helt livrädd att han skulle kontakta mig. Kanske dyka upp! O du milde Gud om han dök upp naken och piercad i en rullstol. Jag förstår inte hur han kunde läsa in att jag skulle vara en likasinnad nudist i Norrland, i de få rader jag skrivit om toppless...? Sedan dess är jag anonym i mina debattinlägg ;o)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar