Hos gynekologen

Jag hade fått tid på KvinnoKliniken för en andra cellprovstagning (provtagning i livmodertappen för att upptäcka cellförändring). Den första hade visat en celförändring. Nu skulle man ta ut en bit för analys. Jag tycker att det är lite obehagligt att gå på cellprovstagningar, för det gör lite ont när de skrapar på livmodertappen. Jag låg där på undersökningsstolen med benen brett särade och den manlige gynekologen petandes i underlivet. Bara det är ju obehagligt utan att det tar ont. Han ska ta provet och sköterskan står bredvid med glaset han ska sätta ”biten” på. -Fan jag tappade den, säger han och reser sig upp, slår huvudet i lampan, sköterskan böjer ner huvudet för att se var, de håller på att skalla varandra. Det här är som en fars. Här ligger jag med naket underliv, tittar på två galningar mellan mina särade ben. Herregud! Vad är det här? Amatörteatern ger... Tillslut beslutar de sig för att det är omöjligt att hitta biten. Hade de verkligen tänkt använda den efter den legat på golvet? De tar en ny ”bit” och jag ber till Gud att han inte ska tappa den igen. Det blir ju inget kvar av livmodertappen!