...och ändå jobba med barn?
En gång i tiden försökte jag bli mamma. Jag och min
förra sambo hade planer på att föröka få barn på 90-talet. Jag
fick missfall på missfall och orkade inte mer. Det tog slut. Jag
gick in i ett nytt förhållande och vi försökte inte alls. Hur
mycket ville jag ha barn egentligen? Inte så att det var det
viktigaste i världen. Tänkte väl att blir det så blir det, och
blir det inte kan jag leva med det. Kanske lika att jag inte fick
barn...?
Hur går det ihop med att jag arbetar med barn och
tycker om det? Att jag tycker om mitt jobb som förskollärare måste
väl inte automatiskt betyda att jag vill ha egna barn? Eller måste
det det? Tycker jag egentligen inte om barn utan bara om att
undervisa barn? Jag vet inte riktigt om jag har svaret på alla
frågor.
Jag är ganska nöjd med mitt liv utan barn. Det är
ingen livssorg att jag inga har. Jag känner mig inte fattig eller
misslyckad. Jag vet ju inte hur det är att vara förälder. Jag vet
ju inte vad jag missar. I min värld missar jag inget. Jag kanske en
dag tycker det är synd att jag ingen familj har. Jag kanske en dag
ångrar de beslut jag tagit. Det vet jag inte nu. Nu känns mitt
barnfria liv bra.
Visst är det många som undrar och skakar på huvudet
för att jag inte försökt lite mer, inte haft intresset att låta
vetenskapen hjälpa mig utan bara låtit det bli som det blev. Undrar
om män måste förklara sin barlöshet lika mycket?
Antologin ”Ingens mamma” utkommer på Atlas förlag.
Redaktör är Josefine Adolfsson. Jag ska köpa och läsa den.
Klicka på bilden som är en länk till Atlas förlag.
4 kommentarer:
Det är en intressant och alltid het fråga. Jag har två bonussöner, men har aldrig försökt få egna barn. Lustigt nog kan det provocera andra ibland och få dem att vilja förklara allt jag missar osv. Jag klandrar inte dem för deras val att skaffa barn, varför ska de klandra mig...?
Äsch, klart man kan gilla barn utan att behöva ha egna. Livet blir inte alltid som man planerar eller vill men det betyder inte att det inte kan funka ändå :)
Konstigt att det väcker såna känslor när kvinnor inte vill ha barn. Bättre att avstå om man inte känner för det.
Ja, det där är en känslig fråga. Varför inte bara acceptera människors val? Vi är ju olika.
Skicka en kommentar