Jag kom till busstationen med andan i halsen...helt övertygad om att Pia redan stod där och väntade på mig...sen som jag var. Jag ringde och fick då höra att hon precis skulle rulla in och mycket riktigt såg jag den blå bussen rulla in. Jag gick till mötes och det var ju inte svårt att känna igen Pia på en gång och inte heller svårt att tycka om henne på en gång. Vi började genast prata med varandra som om vi känt varandra sedan länge...vilket man ju nästan kan säga att man gör efter man läst varandras bloggar ett tag. Kan säga att det inte var tyst en sekund under dessa två timmar vi lunchade. Vi hade så roligt och så mycket att säga varandra så vi tog inte en enda bild av maten eller av varandra på restaurangen. När vi skildes åt vid bussen till Gällivare var vi i allafall tvungna att ta en mobilbild på varandra...så det finns bevis på att vi träffats...och på att Pia är en kvinna...till besvikelse för några av mina vänner och kollegor som var helt övertygade om att Pia var en ful överåldrig man som lurade mig att han var Pia eller att det var en galning som hette Per Inge Svartenbrandt och kallade sig Pia (Lars-Inges bror?). Sorry för er, men hurra för mig som träffade en så supertrevlig kvinna....och Nej jag tänker inte börja spela på den andra planhalvan och gifta mig med Pia om ni trodde det när jag förlorade oskulden med Pia.
Pia på väg mot Gällivare
Läs Pias inlägg om vårt möte här.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar