undrade en av kollegorna en dag på jobbet. Jo jag, sa
jag. Jag har alltid tänt på män. Alla slags män. Korta, långa,
smala, tjocka, med muskler och utan, gamla, unga, med kläder och
utan. Det är nämligen inte kläderna jag tänder på, utan på
mannen. Alltså kan han ha typiskt kvinnliga kläder enligt vår
kultur och fostran. För det handlar ju bara om att just de kläderna
anses kvinnliga i vår kultur och tid. Det är ju inte så att vi
föddes med en typ av gen eller kromosom som talade om för oss att
klänningar och strumpbyxor var kvinnligt och att kostym och jeans &
flanellskjorta var manligt. Genom tiderna har ju det förändrats.
Kollegan tyckte att kläderna signalerade för mycket
kvinna och att det då direkt var avtändande på henne...och det är
nog så för många. Jag tänder inte på kvinnor men jag kan tända
på en man i kvinnokläder. Jag tänder inte på en kvinna i uniform
bara för att jag tycker om män i uniform. Trots signalen om
manlighet de i så fall sänder med sina kläder går jag inte igång.
Och det gör inte kollegan heller som tycker att kläderna sänder
signaler om vad som är manligt och kvinnligt.
Så vad är skillnaden? Det är nog så att vi är mer
van att se kvinnor i manskläder än tvärtom. Ingen blir idag
provocerad av en kvinna i jeans...men många blir av en man i snygg
jeanskjol.
Jag menar inte att kollegan har fel...eller att jag har
fel...eller att de som väljer att vara transvestiter har fel. Jag
menar bara att vi tycker olika och får lov att respektera varandra.
Ingen av oss ska behöva ändra oss. Vi ska bara låta var och en ha
sin åsikt om vad som är rätt och fel...för oss.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar