torsdag 10 april 2014

Är gaggigheten en del av en plan som Gud hade?

Ni vet när vi människor blir gamla och börjar gagga om samma saker hela tiden. Vi kommer att berätta samma story om och om igen till barn och barnbarn lämnar rummet i leda eller bara suckar: ”ja, ja vi vet”.

Tänk om allt det är ett måste för oss människor. Tänk om vi är programmerade så för att vi ska föra vidare vår historia. När vi i mänsklighetens vagga inte kunde skriva ner vår historia berättade vi den om och om igen till alla hört den så de kunde den utantill. Tänk om det handlar om hela vår överlevnad. Tänk om det är därför vi finns här och inte Neandertalarna. Tanken svindlar...

...eller så känns det bättre att tänka att det finns en anledning. Att jag måste stå ut med mina äldre släktingars gaggande trots att de idag kan ha hela sin historia på ett USB-minne.

Foto: Robmania

5 kommentarer:

Skatan sa...

Ha ha ha ... ja jag är redan där så smått. Har börjat bli lite gaggig. Åtminstone enligt de äldsta barnbarnen. Bilden är underbar. Jag tror jag knycker den. Kan alltid komma till användning nån gång.

Kram!

znogge sa...

Ja, det kanske ligger någonting i det. Eller så beror det bara på att närminnet sviktar och att man minns det som hände tidigare. Fast kanske finns det en mening...

Ama de casa sa...

Intressant tanke! Ja, nog upprepar även jag mig en hel del. Men inget av det är värt att bevara till eftervärlden...
:-)

ansepanse sa...

hahahaha - ja du :) bättre med USB-minnet kanske, fast det är ju inte våra hjärnor inprogrammerade på, inte än i alla fall :D
kramar

Kocken sa...

Intressant! Kanske är så lätt! =)