Vi var på krogen ett gäng tjejer en sommar. Vi var bruna, snyggt klädda, lagom berusade och hade vansinnigt roligt där vi stod vid en bar. Då dök det upp en skitsnygg kille. En riktig 10-poängare som drogs dit av våra skratt. Han började prata med oss. Han var inte från stan utan var här på en militärövning. Han var befäl över något förband någonstans i Sverige. Han hade tappat bort sina vänner och kände ingen.
-Vad tycker du om Staglianos senaste film? frågar jag, och killen sätter ölen i vrångstrupen. Jag ler sött och tittar på honom med en frågande blick. -Ehh, vad vet du om Stagliano? säger han. -Han gör film med Rocco i huvudrollen säger jag. -Och de brukar du se? fortsätter han. -Ja, fast jag måste säga att det är ju ungefär samma innehåll i filmerna och Rocco kör ju samma rutin hela tiden. Inga överraskningar där inte. -Du menar hans sätt att ta tjejerna? säger han.
Nu undrar vännerna vad vi pratar om. Staglianos senaste film säger jag. De tycker vi låter så tråkiga och tycker att nog skulle jag väl kunna prata roligare saker med en så snygg kille. Han har ju så snygg fast rumpa. En rumpa man skulle vilja klämma på lite. De säger mycket mer de skulle vilja göra med läckerbiten...på finska! Han undrar vad tjejerna säger. Jag berättar att de tycker att han är snygg och att de gillar hans rumpa. Han ler lite generat. Tjejerna lämnar oss en stund. Han skrattar och säger att de skulle bara veta vad vi pratade om. Aldrig hade han träffat en tjej med en sån öppningsreplik som jag.
På måndagen såg jag en stor bild på framsidan av Norrbottens Kuriren där han stod och gjorde honnör i en sidovagn. Han var befäl i motorbrigaden. Han såg så säker ut. Jag visste bättre. Han var en blyg kille som tappade fattningen lite när han träffade en norrländsk tjej.
.jpg)
Samma sommar...men på Piteå Dansar och Ler.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar