Auschwitz – Birkenau... En guidad tur till helvetet

Vi åkte buss i cirka en timme från Krakow till Auschwitz. Det var en behaglig tur med en trevlig guide som talade engelska och visade film. Vi klev av bussen och klev in i en byggnad av tegel. Området var inhägnat med taggtråd. Hade inte taggtråden funnits där kunde detta vara vilket bostadsområde som helst. Lite förfallet, ja, men inte alls skrämmande och samtidigt var det skrämmande att det såg så ”vanligt” ut. 

 

De som kom hit med tåg från ett ghetto med 25 kilo av sina tillhörigheter, packade i väskor, kände nog också att det var ganska ok. De trodde nog att de skulle stanna här ett tag till kriget var över och de kunde flytta tillbaka.

Det fanns flera rum i Auschwitz, som idag är ett museum, fyllda med en bråkdel av det som fanns i dessa väskor. Dessa väskor som judarna blev ombedda att märka ordentligt, så att de skulle hittas när det var dags att åka därifrån. Ingen åkte därifrån. Väskorna blev kvar.

Några överlevde Auschwitz.

Nästan ingen överlevde Birkenau.

Denna effektiva dödsmaskin, som nazisterna lät fångarna bygga och driva. Fångarna byggde över 300 baracker, och alla krematorier och gaskammare som blev deras död. Järnvägen går rakt igenom området och i slutet står en godsvagn. 

I alla hörn av Birkenau fanns krematorier (som nazisterna sprängde för att utplåna spåren). Fångarna verkställde sin egen död och nazisterna behövde inte befatta sig med dödandet mer än att ge order om det.

Det finns mycket mer att berätta om och se i Auschwitz-Birkenau. Det är oerhört svårt att greppa och förstå. Det är så grymt. Jag kommer nog återkomma till denna resa fler gånger. Jag grät inte. Jag mådde inte illa. Jag tror jag gick runt i chock. Periodvis kände jag en vrede...periodvis en sorg över hur människan blir av sin överlevnadsinstinkt. 

Alla dessa judar som in i det sista trodde att de skulle överleva bara de stod ut. Alla de som trodde de skulle överleva bara de arbetade åt nazisterna. Alla de som trodde de skulle överleva bara de tittade åt ett annat håll. Alla småpåvar till nazister som i ren rädsla att förlora sitt liv utförde saker de aldrig trodde de skulle göra.

Vad skulle vi göra? Jag hoppas ju att jag skulle välja min egen död framför att orsaka andras. Men vem vet...den där överlevnadsinstinkten kan ta en på villovägar.