Det finns så mycket space

...där ute i cyberrymden. Är den lika oändlig som vår egen rymd sägs vara? En Vintergata som aldrig tar slut. Så mycket att utforska så lite tid. Via Mattias Barsk blogg hamnar jag på My Space, i feberdimman, och skapar mig ett lite utrymme där, som jag inte vet vad jag ska använda till, hur jag ska använda, eller om jag ens behöver det. Som att skaffa sig ett förråd på stan till alla ens tillhörigheter utan att vara på väg att flytta eller bli vräkt...

Jag har blogg, twitter, Insta, Spotify, Storytel och spelar Wordfeud, Ruzzle och Quizkampen. Så mycket tidsfördriv det finns ute i den virtuella rymden. Ändå har jag bara skrapat lite på den flagade färgen på dörren in till den pulserande, ständigt växande cyberrymden.

Samtidigt har jag ett jobb som är krävande och ibland så intensivt att jag inte hinner gå på toaletten på arbetstid. Jag hör hur barnmorskorna protesterar i Stockholm över hur lite tid och mycket jobb de har. Jag tror vi alla inom omsorgen kan skriva under på att det blivit mer att göra och mindre tid, oavsett om vi jobbar inom vård, skola eller äldreomsorg. Så varför tror jag ens att jag kommer ha tid och ork att hänga ute i rymden?

När febern släppt och jag till jobbet återvänt blir det ganska tomt i mitt space. 

 länk i bild till My New Space