och allt är som förr. Det var nog som hon sa ett
ganska litet ingrepp. Jag sa åt henne att jag varit lite orolig med
tanke på den knapphändiga informationen inför operationen. Hon sa
att hon inte ville oroa. Jag sa att hon skulle kunna ligga för
döden, ringa till mig en timme innan och säga att hon nog skulle dö
och att jag nog borde komma. Hon erkände att visst kunde det vara
så...med ett lurigt leende.
Ja men då är ju allt verkligen som vanligt och jag vet
ingenting...suck!
(Ta nu det inte så allvarligt...läs det här inlägget som om Sisela Kyle skulle berättat det)
(Ta nu det inte så allvarligt...läs det här inlägget som om Sisela Kyle skulle berättat det)
Hörde denna med No Doubt på radion i bilen på väg till sjukhuset idag. Det var inte igår.
6 kommentarer:
Skönt att hon är hemma igen men knepigt att inte veta för vad ingreppet gjordes! Eller kanske missförstod jag dig på den punkten...
Ha en fin fredag!
Znogge: Egentligen vet jag inte riktigt allt och det är ju upp till min mamma att berätta. Jag frågade henne om hon skulle berätta om det varit riktigt jäkla jävligt och hon sa att hon nog hade väntat med det...så det skulle ju kunna vara det värsta...men jag väljer att tro att det är ok.
Skönt att det gick bra med lilla mamma. Nu kan du andas ut. Ett tag.
;-)
Skönt att hon är hemma och att allt verkar bra.
Vad ska man göra liksom, man kan inte tvinga någon att vara öppen med allt.
Skönt att det gick bra men jag förstår din oro.
I min släkt dör alla knall och fall, ingen hinner ligga sjuk så man kan vänja sej vid tanken på att man ska förlora någon... och jag vet inte vad som är bäst...
Åh så jag känner igen det där. Hoppas allt är bra nu!
Ringde min mamma en sen kväll för en dryg månad sedan. Inget svar. Ringde på mobilen "Numret kan inte nås fn". Sms:ade min moster och en halvminut senare ringer brorsan och säger: Hon åkte in idag och är nu opererad i sin hand". Nämen, tack för det! Ingen hade meddelat mig! Brorsan förväntade sig att mamma ringt och mamma förväntade sig att brorsan ringt. Suck!
Kan förstå hur du känner när du läser de där dokumentärböckerna... :(
Skicka en kommentar