onsdag 5 september 2012

Att arbeta i sina egna kvarter


Jag arbetar inte i området jag bor och tycker själv att det är skönt att ha en bit till och från arbetet så jag hinner förbereda mig och avsluta i huvudet när jag byter från hem till jobb och jobb till hem. Många tycker att det är skönt att bo nära jobbet och få så mycket fritid som möjligt och så lite restid som möjligt. Alla har vi våra anledningar.

Jag hörde om någon som sa att det är bra att slippa höra skvallret och att få se och möta med egna ögon när man arbetar i offentlig sektor med nära kontakt till människor man ska ge service på lika villkor. Alla patienter/vårdtagare ska vara oskrivna blad när de kommer första gången och inte behöva bära skvallret som börda och bli bemött därefter. För vi är bara människor hur professionella vi än är.

Där kommer hon skökan som knullat varenda man i området. Min man, din man och varit otrogen mot sin egen. Hur ska du kunna ge henne det där lilla extra? Hur ska du kunna anstränga dig för att vara det stödet hon behöver? Inte lätt att bo i en by där alla känner alla och behöva vara professionell vad som än händer.
Sällan jag reser så här till och från jobbet.

6 kommentarer:

Hörni sa...

Jag har provat på både och och ja, det finns ju för och nackdelar med båda. Hade bland annat grannbarnen som dagbarn när mina var små..

Nu jobbar jag på förskola i mitt kvarter och tycker att det är rena drömmen att ha så nära. Våra barn är vuxna och vi känner inte grannarna, bor i flerfamiljshus i en stor stad där man är lite mer anonym, så det är skönt.

Ama de casa sa...

Jag hade ett tag perfekt nära till jobbet utan att behöva tänka på skvallret.
Jobbade från vardagsrummet här i Spanien och alla arbetskamrater och kunder fanns i Sverige :-)

Znogge sa...

Jag har valt att arbeta på en skola i grannhålan och inte på hemmaplan. Ville ha en viss distans...

ansepanse sa...

jag tror nog att på ett litet ställe behövs det nog lite distans, bara tanken på hur det annars skulle bli gör att jag ryser
kramar

Thakock sa...

Jag pratar inte med någon i denne byhålan så det underlättare ;D

Villa Frejas bokblogg sa...

Så sant, vi är bara människor trots allt. När jag jobbar gör jag det dock ganska nära hemma vilket gör att jag ofta stöter på "mina" barn med familjer på fritiden. Och på barnens skola arbetar vänner till oss, som också bor här, nära. Allt det där beror ju lite på. Men där vi bor känns det som om alla känner alla eller har viss anknytning till någon som gör att man har information... Ja, det är en balansgång det där.
Kram.